Den musikaliska friheten

Jag har hittat en avhandling som jag inte visste att jag har väntat på, som handlar om att befria sig från nottrogenheten inom klassisk musik. https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/71324

Idealet att följa noterna exakt uppstod på 1800-talet när noter började tryckas i stor skala, och kontakten mellan musiker och kompositör minskade. Beteckningar för hur kompositören spelade blev viktigare och utvecklades till ett ideal om att spela som kompositören "ville". 

Jag som spelar både folkmusik och klassiskt får ju ofta höra att skillnaden är att folkmusiken är friare, medan man inom klassisk musik ska följa noterna, men nu verkar musikformerna kunna närma sig varandra även på denna punkt.

Senast jag spelade wienervals påpekade dirigenten något som jag inte hade tänkt på förr, att den ska spelas med kort etta och längre tvåa. Alltså att det andra slaget i takten ska komma lite tidigare än noterat. Lyssnar man på wienerfilharmonikerna på nyårsafton hörs det tydligt. Sånt är ju vanligt inom folkmusiken, och wienervals, det klassiskaste av klassiskt, har faktiskt sitt ursprung i österrikisk folkmusik.

Den klassiska musiken kan man ju anpassa  till sin egen spelskicklighet genom att "fuska" och inte spela alla noterade toner i svåra passager. Nu verkar det helt ok att även göra tvärtom, krångla till lite enklare passager genom att smycka ut med prydnadtoner som inte står i noterna. 

Jag minns en tysk som sa att bara tyskar kan spela Bach på tyska, och alla andra spelar med brytning. Jag vet inte om det stämmer exakt men andemeningen köper jag, att det finns olika sätt att spela Bach och det speglas av de traditioner som musikern är uppvuxen med. Bach ska ju ha verkat på den tiden då det fortfarande improviserades och personifierades, så tolkningen kanske har varit friare än med senare musik. Jag känner att jag har en liten lucka i mina musikkunskaper här som behöver fyllas. 

Noter är inte musik, utan musiken skapas av musikern, inom alla musikformer. Noterna är inte exakta beskrivningar, utan mer som ett "skelett" att utgå ifrån när man skapar musik. Jag tror att de rester av inbitna folkmusiksnobbar som fortfarande finns kvar får ge sig snart, de är inte ensamma om skapande och känsla, utan sånt har även klassiska musiker.