Jag har drabbats av fullkomlig stickmani. Jag som bara har påbörjat några halvhjärtade projekt tidigare och åstadkommit en halsduk och några blöjbyxor till barnen har nu stickat en hel klänning och en mössa till mig själv och en tröja till min nu femåriga son, på en månad!
Jag har följt Drops och Järbogarns beskrivningar, och för klänningen och tröjan gick det bra, men mössan blev otroligt stor, trots att stickfastheten verkade stämma. Jag fick lov att ta till smalare stickor, väldigt mycket smalare.
Nu vill jag sticka en festponcho att ha över baraxlade klänningar. Jag hittade en modell, men garnet var utgånget, så nu får jag prova att sticka med ett annat garn och se hur det går.
Jag skall nog fotografera snart och skryta litet med bilder, tror jag.
Visar inlägg med etikett Kläder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kläder. Visa alla inlägg
Klädkoder och självpresentation
SvD:s pågående tre dagar gamla debatt angående riksdagsledamöternas klädstil får mig att tänka på en gammal kursbok i etnologi vid namn "som man är klädd blir man hädd". Jag skall leta upp den ur mina hyllor så fort jag hinner. Innan dess får jag nöja mig med att länka till projektbeskrivningar i antikens kultur- och samhällsliv, populärvetenskapliga artiklar och kloka amatörbloggar.
Kläder har ofta, sedan länge över hela världen använts för att kommunicera social status. Kläderna är en viktig del i hur man uppfattas av andra. Nuförtiden i vårt samhälle, där alla människor enligt liberalismens världsbild betraktas som likvärdiga, finns det inga restriktioner i vardagslivet. På 1700-talet däremot fanns det bestämmelser om hur de olika stånden fick klä sig, för att ingen skulle kunna misstas för att tillhöra en annan grupp med en annan social status än den de tillhörde.
Nu bestämmer vi själva hur vi vill klä oss och hur vi vill att andra skall uppfatta oss på vår fritid. Dock inte alltid i yrkeslivet. Uniformen signalerar myndighet. Så gäller lika för allt från brevbärare till generaler. Med uniformen visar vi att vi har en viss ställning i samhället. Den ger också en sorts instruktion för hur andra skall uppfatta en.
Civila uniformer som kostymer och dräkter används för män och kvinnor i civila maktpositioner. Det är inte alltid reglerat av arbetsgivaren, men för att uppfattas som respektingivande brukar det löna sig att vara propert klädd. Så har det vanligtvis varit i riksdagen. Men nu höjs alltså rösterna mot den förslappade klädstilen.
Det intressanta är inte huruvida vi bör införa en fast klädkod i riksdagen. Precis som några debattörer skriver är det i enlighet med demokratin att alla kan klä sig som de vill. Och den principen är extra viktig att efterleva i riksdagen. Ändå brukar det löna sig att klä sig någorlunda propert för att bli mer trovärdig då man representerar folket i ett helt land och är med och fattar beslut i alla dessa människors ställe. Vad beror det på att folkets representanter börjar bli mindre noga med att bry sig om ifall de blir betraktade som de höga beslutsfattare som de är?
Jag tänkte dra en parallell med ett annat fenomen i samhället. En politiskt aktiv (folkpartist) kollega till mig har en rätt otrevlig hypotes angående den ökande andelen kvinnor i riksdagen. Han tror att den har att göra med näringslivets ökande makt de senaste decennierna. I näringslivets topp dominerar fortfarande männen, och hans hypotes går ut på att männen har "röstat med fötterna" och dragit sig ur den gamla makthavande instansen när kvinnornas inflytande ökade och skapat sig en ny.
Om detta stämmer, kan det då kopplas även till kläderna? Har riksdagens makt minskat, så att det syns på vad de väljer att ha på sig?
Jag vet inte hur näringlivets toppar klär sig, men det skulle vara intressant att se om även de kan tänka sig att gå i jeans och T-shirt på viktiga möten. Om det är så har klädmodet helt enkelt ändrats, och det vore bara trevligt. Om det inte är så lär problemet med riksdagens minskade makt knappast kunna avhjälpas med en dresscode i plenisalen.
Kläder har ofta, sedan länge över hela världen använts för att kommunicera social status. Kläderna är en viktig del i hur man uppfattas av andra. Nuförtiden i vårt samhälle, där alla människor enligt liberalismens världsbild betraktas som likvärdiga, finns det inga restriktioner i vardagslivet. På 1700-talet däremot fanns det bestämmelser om hur de olika stånden fick klä sig, för att ingen skulle kunna misstas för att tillhöra en annan grupp med en annan social status än den de tillhörde.
Nu bestämmer vi själva hur vi vill klä oss och hur vi vill att andra skall uppfatta oss på vår fritid. Dock inte alltid i yrkeslivet. Uniformen signalerar myndighet. Så gäller lika för allt från brevbärare till generaler. Med uniformen visar vi att vi har en viss ställning i samhället. Den ger också en sorts instruktion för hur andra skall uppfatta en.
Civila uniformer som kostymer och dräkter används för män och kvinnor i civila maktpositioner. Det är inte alltid reglerat av arbetsgivaren, men för att uppfattas som respektingivande brukar det löna sig att vara propert klädd. Så har det vanligtvis varit i riksdagen. Men nu höjs alltså rösterna mot den förslappade klädstilen.
Det intressanta är inte huruvida vi bör införa en fast klädkod i riksdagen. Precis som några debattörer skriver är det i enlighet med demokratin att alla kan klä sig som de vill. Och den principen är extra viktig att efterleva i riksdagen. Ändå brukar det löna sig att klä sig någorlunda propert för att bli mer trovärdig då man representerar folket i ett helt land och är med och fattar beslut i alla dessa människors ställe. Vad beror det på att folkets representanter börjar bli mindre noga med att bry sig om ifall de blir betraktade som de höga beslutsfattare som de är?
Jag tänkte dra en parallell med ett annat fenomen i samhället. En politiskt aktiv (folkpartist) kollega till mig har en rätt otrevlig hypotes angående den ökande andelen kvinnor i riksdagen. Han tror att den har att göra med näringslivets ökande makt de senaste decennierna. I näringslivets topp dominerar fortfarande männen, och hans hypotes går ut på att männen har "röstat med fötterna" och dragit sig ur den gamla makthavande instansen när kvinnornas inflytande ökade och skapat sig en ny.
Om detta stämmer, kan det då kopplas även till kläderna? Har riksdagens makt minskat, så att det syns på vad de väljer att ha på sig?
Jag vet inte hur näringlivets toppar klär sig, men det skulle vara intressant att se om även de kan tänka sig att gå i jeans och T-shirt på viktiga möten. Om det är så har klädmodet helt enkelt ändrats, och det vore bara trevligt. Om det inte är så lär problemet med riksdagens minskade makt knappast kunna avhjälpas med en dresscode i plenisalen.
Funktionella smycken
Smyckesanvändning jag jag alltid betraktat med någon sorts fascinerad avsky. Smycken får mig att känna mig som en julgran. Visserligen vet jag ju att den främsta anledningen till att kvinnor älskar diamanter är deras hårdhetsgrad och effektivitet i borrar och slipdukar, men uppenbarligen finns det kvinnor som uppskattar dem i andra sammanhang också. Jag brukar ibland fundera på om det kvinnans eget fria val eller någon sorts patriarkatets-krav-på-behagfulla-kvinnor som hon har hjärntvättats av, men det var egentligen inte det som jag tänkte skriva om nu, utan om ett mer konkret problem.
Smyckesskrinvärmare retar mig, för jag gillar inte saker som inte fyller någon funktion. Jag brukar pliktskyldigast använda ett par små örhängen för att de inte är i vägen och för att folk inte skall betrakta mig som helt ointresserad av mitt utseende, men resten känns mest som tårta på tårta när man redan har klätt sig fint och satt upp håret och känner sig tillräckligt vacker för att inte stöta bort folk.
Men så kom jag äntligen på ett bra användningsområde för smycken: Att göra festkläder av vardagskläder när man inte hinner eller orkar byta om innan en fest! På konferensen i veckan satt jag på föreläsningar hela dagen, iklädd en enkel linneklänning, och framåt kvällen till buffén drog jag på litet glitter och vips stod jag där i rena rama festblåsan. Och det är ju perfekt på resa när man inte vill släpa på en hel finklänning till det exklusiva restaurangbesöket, då tar man fram solklänningen och sina små lätta och icke skrymmande smycken.
Det är ju annars ett standardtips att ha litet lagom uppseendeväckande smycken att variera kläderna med om man är på resa och skall se representativ ut. Jag har nog aldrig hamnat i en situation där det är jätteviktigt att se representativ ut flera dagar i rad, men jag tänker absolut göra så den dagen det händer. Jag kommer aldrig att förstå hur folk ensamma lyckas fylla en hel stor resväska med enbart kläder när de flyger på en veckas resa, men nog skulle jag kunna fylla en kabinväska till bredden om jag hade litet klädkrav på mig och inte tog till smyckesknepet, och det är ju alldeles för mycket för en person!
Smyckesskrinvärmare retar mig, för jag gillar inte saker som inte fyller någon funktion. Jag brukar pliktskyldigast använda ett par små örhängen för att de inte är i vägen och för att folk inte skall betrakta mig som helt ointresserad av mitt utseende, men resten känns mest som tårta på tårta när man redan har klätt sig fint och satt upp håret och känner sig tillräckligt vacker för att inte stöta bort folk.
Men så kom jag äntligen på ett bra användningsområde för smycken: Att göra festkläder av vardagskläder när man inte hinner eller orkar byta om innan en fest! På konferensen i veckan satt jag på föreläsningar hela dagen, iklädd en enkel linneklänning, och framåt kvällen till buffén drog jag på litet glitter och vips stod jag där i rena rama festblåsan. Och det är ju perfekt på resa när man inte vill släpa på en hel finklänning till det exklusiva restaurangbesöket, då tar man fram solklänningen och sina små lätta och icke skrymmande smycken.
Det är ju annars ett standardtips att ha litet lagom uppseendeväckande smycken att variera kläderna med om man är på resa och skall se representativ ut. Jag har nog aldrig hamnat i en situation där det är jätteviktigt att se representativ ut flera dagar i rad, men jag tänker absolut göra så den dagen det händer. Jag kommer aldrig att förstå hur folk ensamma lyckas fylla en hel stor resväska med enbart kläder när de flyger på en veckas resa, men nog skulle jag kunna fylla en kabinväska till bredden om jag hade litet klädkrav på mig och inte tog till smyckesknepet, och det är ju alldeles för mycket för en person!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)