Denna helg var den fjärde sammankomsten på folkmusiklinjen Kapellsberg deltid distans på Härnösands folkhögskola. Det är en helt fantastisk kurs med gräddan av gräddan av folkmusiker och pedagoger, och väldigt givande. I helgen övade vi bland annat Bingsjö- och Orsa-låtar.
Vi pratade om hur de olika spelmännen hade olika sätt att rytmisera låtarna. Vissa spelar mer raka taktslag medan andra till exempel har olika tidiga tvåor (andra taktslaget i en tretakt) eller drar ut på de sista tonerna i en takt. Vi pratade också om hur olika uttrycket kan vara om man spelar till dans jämfört med om man (som Hjort Anders) spelar mer som konsertartist.
Ellika Frisell, en av lärarna (som verkar vara mer av dansspelmansslaget) brukar använda det som hon kallar "svängdörr". När det är en 16-dels figur på det tredje taktslaget binder hon de två första tonerna och väntar sedan lite med de två sista, som hon inte binder. Hon pratade om vikten av puls i låtarna och vad jag uppfattade av henne (jag kanske har fel?) är att vissa spelmän anser att pulsen kan vara ojämn, och en tidig tvåa är på den tidiga pulsslaget, medan ett annat sätt att se det är att tvåan kommer tidigt, alltså innan pulsslaget. Hon själv ser pulsen som regelbunden, sedan rytmiserar man i förhållande till den, och kommer alltid tillbaka till samma puls på slutet.
Polymetrik var ett nytt ord för helgen. Det innebär att ha flera olika pulser samtidigt. (Till skillnad då från polyrytmik, som innebär att ha flera olika rytmer, men samma puls.) Metrik är hur man delar upp pulsen ytterligare, till exempel i sextondelspolskor och triolpolskor, där de tre taktslagen är uppdelade i sextondelar respektive trioler. Grupperar man dessa sextondelar eller trioler på olika sätt i olika stämmor får man en känsla av flera olika pulser. Enligt detta elevarbete från musikhögskolan kan man säga att man överlagrar två olika taktarter, som 3/8 och 4/4 i exemplet nedan från nämna arbete. Alltså sådana där rytmer som är så svåra att hålla, tänker jag.
Klaver var ett annat tema. Det är rytmer som styr melodislingan i en viss typ av musik, och som återkommer i flera låtar av den typen och som kan användas i bordunstämmor och kompstämmor. Vi fick öva på en polskeklav på två takter som vi satte ihop med flera av de polskor vi spelade.
Vi pratade också om hur traditioner uppkommer i olika byar, till exempel att Orsa ofta har en takt extra i slutet av varje del av låten. Ellika spekulerade lite om det var någon sort identitetsskapande, att man skriver låtar så för att markera gemenskap i orten.
Ju mer man lär sig desto mer inser man hur okunnig man är. Visst har jag spelat allt detta tidigare, men inte haft namn för det. Av någon anledning blir allt tydligare och konkretare när man vet vad man gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar