Maskrosorna blommar!

Ja, de har väl blommat ut nu, men för en vecka sedan stod de gula och fina i trädgården.

Nu när nationaldagens morgon gryr tycker jag att det är på sin plats att berätta en historia om en annan gul och fin blomma. Jag fick för ett tag sen frågan av en person, uppväxt i USA, om vad som var så speciellt med tussilago. Hon tyckte inte de var speciellt fina och förstod inte alls varför alla svenskar blev så saliga över dem.

Jag har aldrig förut reflekterat över varför tussilago är så fanatastiska, men när man blir ifrågasatt på det där sättet får man tillfälle att tänka. Ingen bryr sig väl egentligen om hur tussilago ser ut. Det gula, hoppingivande ljuset de sprider i snömoddiga dikesrenar blir ändå sagolikt vackert i många betraktares ögon. Det första vårtecknet efter en lång och mörk vinter.

Dyrkan av tussilagon kan nog betraktas som en nationell, eller åtminstone klimatzonsmässig, gemensamhetsskapare. Den innebär så mycket mer är att bara vara en blomma, på en plats på jorden där vi är så påverkade av årstidernas växlingar och solens försvinnande och återkomst. Kanske är det ett tecken på att man är svensk när man förstår den inneboende skönheten i dessa små mediokra, gula blommor? Min amerikanska väninna verkade förstå, så då är hon ett steg närmare den obevekliga försvenskningen.

Maskrosor är inte riktigt samma sak, men de är trots allt inte onda. Sonens bukett, som han var ute och plockade, väcker känslor den med. Syrener och äppelträd blommar samtidigt, men de är så pretentiösa på något sätt. Alla gillar dem, de är vackra, och det förtar litetgrann av den förutsättningslösa känslan.

I övrigt har ringblommorna skjutit skott i växthuset och tomatplantorna är utsatta. I växthuset gror dill, gräslök och diverse prydnadsblommor, i trädgårdslandet potatis och sallad. Hoppas på en lagom varm och lagom regnig sommar. Lagom är bäst. Inte mellanbra eller lagom bra, utan bäst!

Ringblommorna är sådda

Vår plan att göra en glasträdgård av växthuset är påbörjad i praktiken. I flera år har vi odlat diverse grönsaker där, med mer eller mindre lyckat resultat. Vi har också konstaterat hur grönt och fint det blir, och föreställt oss hur trevligt det skulle vara med ett litet lusthusbetonat rum mitt i grönskan, som passar för fikapauser även i regnväder.

Ringblommorna fick vi i en valstuga i höstas. Barnen har velat så dem hela vintern. Nu fick de se till att fröna kom i jorden.

Bladen går tydligen att äta också. Och dekorera salladen med blommorna. Jag återkommer med uppdateringar om växthuset och dess planteringar.

Curlingmamman

I tisdags curlade jag för första gången i mitt liv. Därmed vet jag numera vad curling innebär. Till skillnad från Bent Hougaard som myntade begreppet "curlingföräldrar". Sporten curling handlar inte om att inte hantera problem, utan tvärtom, att lösa problem för sitt eget bästa. Jag missuppfattade ordet "curlingföräldrar" länge, och trodde att det handlade om föräldrar som med stor möda siktade och sopade banan för att barnet skulle nå det mål föräldern ville ha det till. Men det som åsyftades var snarare att inte sikta alls.

Fast jag tycker ändå att min missuppfattning är en rätt sjysst missuppfattning i jämförelse med en del andra, där det mer har kommit att bli ett skällsord som används för att anklaga folk som undviker nannymetoder och auktoritärt föräldraskap. Eller överbeskyddande föräldrar, som i svt:s dokumentär "Curlingföräldrarnas farliga värld", som inte alls handlade om Hougaards "curlingföräldrar", utan om föräldar som inte lät sina barn vara ute och leka för att de var rädda för olyckor.

Mitt första intryck av "Curlingföräldrar och servicebarn" var av Bent Hougaard som en gammal sur gubbe som klagar på dagens ungdom och tyckte det var bättre förr när ungar lärde sig veta hut. Men boken har sina poänger. Den handlar inte alls om att man inte skall hjälpa sina barn i olika situationer, utan den är en reaktion på inställningen att undvika "metoder".

Han menar att rädslan att använda "metoder" i värsta fall kan leda till att föräldrar inte ingriper när de borde, och det är det och inget annat som han kallar "curling". En "metod" är ett sätt att hantera ett uppkommet problem, och brist på metoder är att inte hantera problemet alls! Hans "curlingföräldrar" är helt enkelt föräldrar som inte bryr sig om sina barn!

Han har namngett en rad metoder som han har iakttagit att föräldrar använder. Det är inga tips han ger, bara namn, och en del av dessa metoder, som aga, är han självklart mycket stark motståndare till.

1. Att "kväva" barnet: Skicka iväg, skamvrå/time out i den amerikanska betydelsen.
2. Straff: Ta bort fördelar eller saker, begränsa frihet, skälla, slå
3. Snabbstraff: Direkt orsak-verkan, om du... så...
4. Utsläckning: Övervaka neutralt och se om problemet löser sig själv
5. Elegant avledning: Få barnet att intressera sig för något annat
6. Göra problemet större: T ex skämtsamt föreslå att alla skall skrika vid matbordet om barnet gör det
7. Berömma det önskade beteendet: Ta barnet "på bar gärning" med att göra rätt.
8. Skapa en annan drivkraft. Undvika att de omöjliga situationerna uppstår: Tala om problemet innan det uppstår, gör barnet delaktigt, gör upp spelregler, förebygg.

Han förespråkar som regel nr 3, 7 och 8, och menar därmed att det är rätt bra att både prata, krama och ta bort saker som barnen gör illa andra med, allt efter situationen. Auktoritärt föräldarskap som i exempel 1 och 2 tar han däremot avstånd ifrån.

Jag gillar att han gav mig ett begrepp på en bra metod, som innehåller ordet "straff", så jag slipper stå i evighet och tjafsa med timeout-, rumsarrest, dra in veckopengen- osv-förespåkare som hävdar att det är ordet "straff" snarare än företeelsen jag är emot. Nu kan jag glatt säga att jag "snabbstraffar" mina barn, för att jag tycker att det är vettigt att lyfta undan barnet eller ta tillhygget när det slåss. För i en värld där ordet är viktigare än företeelsen är det viktigt med vilka begrepp man använder.

Ordet "curlingförälder" har helt och hållet mist all betydelse och utvecklats till ett nyord med samma användningsområde som "dalta", "klema" och "skämma bort" hade förut. "Dalta", "klema" och skämma bort" känns ju litet omoderna, många har ju fått en ny uppfattning om de orden och uppfattar det som något som bara användes till att försvara forna tiders auktoritära föräldraskap. Så råkade Hougaard introducera ett nytt ord som folk har förvrängt betydelsen av och missbrukar för att legitimera det moderna "nannyföräldraskapet". Det menade han säkert inte!

Men själv fortsätter jag att undra varför det är så viktigt att sätta ord på allt, varför "skämshörna" är så mycket bättre än "skamvrå" när det betyder samma sak och varför är det så viktigt att veta om det kan kallas för time out att lyfta bort barnet från en bråksituation. Har man hittat en metod som fungerar och som inte kränker barnet i onödan, så är det väl bara att använda den, jag tror att föräldrar har förmågan att avgöra sånt, om de bara vågar lita på sig själva!

Jakten på lyckan

Jakten på lyckan är en liten småmysig serie som jag har fastnat för. Det som är så fint är att det är inget djupt och överfilosofiskt med den, utan precis så där som lycka skall vara: naturlig och ständigt närvarande, en del av livet, som det är, utan slorslagenhet och krusiduller.

Jag såg en scen ur en film en gång, jag har för längesen glömt bort vad den hette, men det spelar ingen roll. Det handlade om en kvinna som låg på sin dödsbädd och fick tips om att hon, när hon kom till himlen, måste bestämma sig för ett ögonblick i livet som hon skulle uppleva i evighet. Tipsaren sa: "Välj inte det du tror är din lyckligaste stund, välj inte när du var på lyxsemester eller något annat extraordinärt. Välj istället en vanlig grå vardageftermiddag, när du har slutat från jobbet och hämtar barnen på dagis för att gå hem och äta middag."


Stunden när sonen kommer springande och ropar "mamma", visar upp en fin teckning som han har gjort åt mig, kramas och klär på sig ytterkläderna för att gå den korta promenaden hem till vårt lilla småslitna, plastfärgsröda 1980-talshus. Han berättar om dagen, vad de har ätit, vem han har lekt med, men också vem som har varit dum anförtror han mig. Och jag berättar vad jag har ätit, att jag har stått i labbet och blandat vätskor, suttit vid datorn och skrivit, och det var ganska kul, men en del jobb var tråkigt också. Inte skulle man vilja byta det mot en lyxsemester om dagen.

Lyxsemester i all ära, men det skulle bli rätt jobbigt i längden. Ständig eufori skulle ta kål på en. Det behövs, absolut, som små kickar i livet, men de blir ju bara kickar om man jämför dem med det ordinära i livet. Jag tillhör inte dem som anser att lycka är att vara förnöjsam och nöjd med det man har, utan att vilja sträva efter något mer. Däremot tycker jag att lycka är att se allt det fantastiska vi faktiskt har, och inse att det är fantastiskt, oavsett vad vi strävar efter och vad vi uppnår.

Sex sorters sill

Förutom godiskok har jag ägnat mig åt sillinläggning i veckan. Det blev glasmästarsill, citrussill, svartvinbärssill, currysill, senapsgravad strömming och sillsallad. Till de första 4 använde jag inläggningssill på burk, så enkelt var det.

Recept:

Lag
Enligt någon sorts standardrecept som jag hamnade på vart jag än googlade

3 dl vatten
2 dl socker
1 dl ättika
1 msk kryddpepparkorn
1/2 msk svartpepparkorn
10 kryddnejlikor

Glasmästarsill

En sats lag
1 burk inläggningssill
1 morot
1/2 rödlök
5 cm purjolök
1 msk senapsfrön

Koka upp lagen, skär grönsakerna i skivor, och lägg i dem och senapskornen, låt svalna i kylskåpet och lägg sedan i sillen, skuren i bitar.

Citrussill

En sats lag
5 stjärnanis

1 burk inläggningssill
1/2 citron i skivor
1/2 apelsin i skivor
litet skalremsor från de andra halvorna
Någon msk hackad rödlök

Koka upp lag med stjärnanis, låt svalna i kylskåp. Varva sill, skuren i bitar, och frukt i en burk och häll över lagen.

Svartvinbärssill
Med våra egna bär och hemgjorda saft.

En sats lag
1/2 dl svartvinbärssaft
1/2 dl svarta vinbär

Blanda den uppkokade och avsvalnade lagen med saft och lägg i sill och bär.

Currysill
Från recept.nu

1 sats glasmästarsill
0,5 äpple
0,5 dm purjolök
10 st syltlökar
2 msk curry
1 msk honung
1,5 dl creme fraiche
1,5 dl majonnäs

Skiva purjolöken och hacka äpple och syltlök. Blanda allt och smaka ev av med salt och peppar. Blanda ner sillen och låt stå i kylskåp över natten.

Senapsgravad strömming
Ur någon gammal Allt Om Mat som vi inte har kvar.

Lag:
600 g strömmingsfilé
4 dl vatten
1 dl ättiksprit
1 msk salt
1 tsk svartpepparkorn
2 msk olja
Dillstjälkar

Blanda lagen och lägg i strömmingen. Låt stå i 5-10 timmar, eller över natten.

Sås:
1 1/2 dl majonnäs
1 1/2 dl gräddfil
1/2 msk svensk senap
1/2 msk frans senap
1 tsk salt
1 1/2 dl dill
1 dl persilja
1/2 dl gräslök
2 msk citron
(ev. 1-2 pressade vitlöksklyftor)

Blanda såsen. Tag upp strömmingen ur lagen och varva med såsen i en skål. Färdigt att äta, men vinner på att stå kallt ett dygn till.

Sillsallad

7-8 inlagda rödbetor
1 äpple
1/2-1 dl inlagd gurka
1 stor salt sillfilé
1/2-1 dl kött, t ex en kokt tunga

Lag:
1 1/4 dl rödbetsspad
1 1/4 dl grädde
litet ättika
colemans senapspulver eller dijonsenap

Hacka alla grönsaker, kött och fisk, och bland i en skål. Blanda ihop lagen, smaka av och häll över. Tänk på att fisken är salt när du smakar av lagen, det behövs inget mer salt.

Julgodis

Årets godiskok är klart och resulterade i följande läckerheter: Knäck, nougatkola, snöbollar, fudge, amarettotoppar och mozartkulor.

Recepten:

Knäck

1 1/2 msk smör
1 1/2 dl grädde
2 dl socker
2 dl sirap
1 dl skalad och hackad mandel

Blanda smör, grädde, socker och sirap och koka tills kolaprovet kan göras, tar väl en 40 minuter ungefär. Blanda i mandeln. Häll i knäckformar. Ca 70 st. Mina blev litet mjuka, nästa gång skall jag inte röra i grytan och se om de blir bättre.

Nougatkola
Från kokaihop

1 dl socker
1 dl grädde
1 dl ljus sirap
100 g nougat
25 g choklad

Blanda och koka socker grädde och sirap tills kolaprovet kan göras. Rör inte i grytan. Dela nougaten i centimeterstora kuber. Häll smeten i knäckformar och tryck ner en nougatbit i varje. Låt svalna. Smält chokladen på vattenbad och droppa på. Ca 45 st.

Snöbollar

300 g vit choklad
100 g smör
1 dl socker
6 dl havregryn
ca 1 msk pressad apelsin
ca 1/2 msk pressad citron
kokosflingor

Smält 200 g choklad på vattenbad. Ta av värmen och blanda i smör, socker, havregryn, apelsin och citronsaft. Ställ i kylen en liten stund så det går att forma bollar. Smält resten av chokladen och doppa bollarna i den och rulla i kokos.

Fudge

5 dl mjölk
8 dl socker
1 1/2 dl kakao
1/2 tsk salt
50 g smör
1 msk vaniljsocker
(1 dl skalad och hackad mandel, om du vill)

Blanda mjölk, socker, kakao och salt i en kastrull och koka tills kolaprovet kan göras, tar en liten evighet, en timme eller så, så ha tålamod. Ta av värmen och blanda i smör och vaniljsocker. Vispa kraftigt tills det tjocknar och svalnar något. Blanda i eventuell mandel, häll i en smord form, låt svalna och skär i fyrkanter.

Fikon- och Amarettotoppar
Från ica

200 g torkade fikon
50 g smör
150 g mandelmassa
1/2 dl amarettolikör
2 dl ströbröd
300 g mörk choklad

Skär bort skaften på fikonen och kör dem, smöret, mandelmassan, amaretton och ströbrödet till en jämn smet i matberedare. Forma till toppar. Smält chokladen på vattnbad och doppa topparna.

Mozartkulor

Mandelmassa
Nougat
Choklad

Forma bollar av mandelmassan med nougat inuti. Enklast är det om man gör en rulle av mandelmassan och skär i skivor, gröper ur en liten grop i mitten av skivan och lägger på en bit nougat, sen kan man "vika upp" mandelmassan runt nougaten. Smält chokladen på vattenbad och doppa bollarna.

Svartsoppa

På förekommen anledning kommer här ett recept på svartsoppa. Det är hämtat ur Gammaldags mat, höst och vinter av Rut Lindgren Frisk, Bra Böcker, Höganäs, 1982.

1 1/2 l buljong (hönsbuljong, någon annan mild buljong eller buljongen man får om man har kokt gåsakrås.)
2 msk mjöl
2 dl gåsblod eller svinblod (jag brukar köra på nötblod, det går bra det med)
1/2 kg äpplen
200 g katrinplommon

Till smaksättningen

2 tsk salt
1 kryddmått av
- vitpeppar
- nejlikor
- ingefära
- kryddpeppar
1 msk brun farin
2 dl rödvin
1 dl konjak
litet sherry
en aning kanel
2 tsk citronsaft

Red buljongen med hälften av mjölet och låt den koka på lägsta värme i 15 min.

Skala äpplena, skär dem i klyftor och koka dem lätt, i litet sockervatten om de är för sura. Spar klyftorna på ett fat och häll spadet i buljongen. Gör likadant med katrinplommonen.

Sila blodet, vispa det kraftigt och blanda med resten av mjölet och 1/2 l buljong. Häll blodblandningen långsamt i den resterande buljongen under kraftig vispning i tio minuter. Fortsätt att vispa en stund sedan kastrullen tagits från värmen så soppan inte skär sig.

Smaksätt soppan för att få fram en fin smakbrytning. Är det svårt: - låt soppan vila ett tag - gå ifrån den - försök igen och det går lättare.

Soppan vinner i smakhänseende på att få stå och ta igen sig, så gör den gärna dagen innan den skall serveras. När den skall värmas är det väldigt viktigt att den vispas hela tiden så den inte skär sig.

Frukten läggs upp på ett fat tillsammans med gåsakråset och serveras till soppan. Gåsleverkorv är också gott till.