Vi plockade lingon i skogen i helgen, mina barn och jag. Tanken var väl mest att få en skön skogspromenad, men vi tog med en påse att lägga de bär vi hittade i. Vi strosade längs stigarna i Sunnerstatrakten och jag visade barnen de olika trädslagen, lärde dem känna igen gran, björk och tall, som min egen pappa en gång gjorde med mig.
I septembernumret av Kupé finns en artikel som säger att barn vistas allt mindre i skogen nuförtiden. Det diskuteras även frekvent på utsidan om hur ovana unga människor är vid friluftsliv. Det finns litet forskning, så det kan ju ligga något i det. Fler inomhusaktiviteter finns, föräldrar är rädda för att släppa ut barnen själva när de inte hinner följa med, och liknande tendenser ger tydligen en anledning att misstänka att den subjektiva upplevelsen att barn vistas i naturen mindre nu är förr stämmer, men det verkar inte finnas någon statistik som bekräftar det.
Där jag växte upp var det gångavstånd till naturen, och vi vistades ofta i skogen på helgerna. Likadant var det när vi bodde i utkanten av staden när äldsta dottern var liten. Sedan flyttade vi till riktiga landet, och det jag saknar mest är naturen! Här finns bara åkrar, det finns inte en kvadratmeter natur som kan nås utan många kilometers färd på trista landsvägar. Min egen trend har alltså varit att naturen har blivit mindre tillgänglig.
Följaktigen åker vi mest bil till skogen nu, så även i söndags. Vi hittade lingon efter en stund och plockade litet medan vi strövade omkring tillsammans. Sedan såg barnen en huggorm! Den var nog rätt så död, för den rörde sig inte, men de ville inte plocka mer lingon efter det. Om det berodde på ormen eller på att de tröttnade vet jag inte, men de sprang omkring och lekte en stund själva medan jag fortsatte plocka. Vi var ute i en och en halv timme och fick ihop ca tre deciliter på vårt sporadiska plockande.
Väl hemma rörde jag ihop detta med 1 1/2 dl socker, rörde och rörde tills allt sockret hade löst sig. Det tog ett tag. Det blev rätt rinnigt tyckte jag, men idag verkade det ha stelnat litet. Jag åt det tillsammans med potatisplättar, och blev helt hänförd av smaken. Det smakade lingon! Och jag som inte ens mindes hur gott lingon är.
Det finns så mycket gott som passar till lingon. Det enklaste jag kan komma på är potatisplättar, kroppkakor och blodpudding. Kroppkakor är potatisen nog litet för färsk för än, men det står inte på förrän jag kan göra det. Det är mycket enklare än det låter, tycker jag. Jag gjorde blodpudding en gång också. Det var väldigt enkelt. Jag gjorde det på nötblod, för det finns alltid inne i affären. Grisblod brukar de aldrig ha, men ibland kan man visst beställa. Pappa lyckades med det ibland. En gång fanns det till och med gåsblod inne när han skulle göra svartsoppa. Då hade han tur.
Kåldolmar är däremot rätt knepigt att göra, men gott! Jag brukar köra latvarianten och göra kålpudding istället, så slipper jag rulla.
Det gäller bara att hitta mer lingon än tre deciliter. Och kanske effektivisera lite med bärplockare. Eller köpa på torget som svärmor, men då missar vi ju skogen, och det vill vi ju inte göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar