NYKTERHET, FLICKOR OCH REVOLUTION
En studie av Svärdsjöbonden Gustaf Johanssons dagböcker vid tiden runt förbudsomröstningen - Augusti och september 1922.
Syfte
Jag vill i denna uppsats försöka visa hur Svärdsjöbonden Gustaf Johansson beskriver sitt liv under en period runt folkomröstningen om alkoholförbud 1922.
Dagböckerna
Gustaf Johansson skrev 66 dagböcker om sammanlagt över 6500 sidor. Han började föra dagbok år 1915, då han var 19 år, och skrev så gott som varje dag fram till 1955, då han dog.
De centrala temana i dagböckerna är: Politiken, framför allt verksamheten i godtemplarlogen, men även drömmen om revolutionen, flickorna samt arbetet.
Jag har valt att studera månaderna augusti och september 1922 av följande orsaker: 1922 är det år han skrev mest. Då skrev han 9 dagböcker, att jämföras med genomsnittet på 1 1/2 per år. Detta är även tiden runt folkomröstningen om alkoholförbud. Gustaf var mycket intresserad av nykterhetsfrågor och väldigt engagerad i godtemplarlogen.
Dagboken som forskningsobjekt
Skrivkunnigheten började breda ut sig på 1700-talet, och från den tiden finns det bondedagböcker bevarade. De första är av det registrerande slaget. De innehåller mest korta notiser om vädret och arbetet. De reflekterande dagböckerna, som ger information om författarens tankar och känslor, börjar dyka upp hos bönder först i slutet av 1800-talet, främst bland människor med anknytning till folkrörelserna och folkhögskolorna. (Schousboe, 1980.) Gustafs dagböcker är av det senare slaget.
Fördelar med dagboken som källa
Detaljrikedomen. Dagböcker täcker väsentliga delar av författarens totala livsmönster. Särskilt om samma slags anteckningar återkommer gång på gång är det lätt att urskilja denna struktur. (Schousboe, 1980)
Händelserna har i regel upptecknats en mycket kort tid efter dess tidpunkt. Detta betyder att författaren inte har hunnit glömma bort så mycket. (Thuren, 1986)
Problem som man bör ha i åtanke
Trovärdigheten. Författaren kan hitta på. Men jag har inte funnit någon anledning att betvivla att det Gustaf skriver är sant.
En dagbok innehåller endast vissa valda delar av en mänsklig tillvaro. Urvalet har gjorts av författaren själv, och kan bero både på intresse och tid. (Shousboe, 1980.) Här skall dock nämnas att själva urvalet i sig kan vara intressant att studera.
Representativiteten. Man kan inte utan vidare använda Gustafs livshistoria som ett exempel på hur bönder i Dalarna levde på 1920-talet. Det man kan få ut av hans dagböcker är hans livshistoria under den period som dagböckerna skrevs.
Orsaker till dagboksskrivande
Praktiska behov. Man kan ha haft intresse av att skapa struktur i arbetsårets gång.
Dokumentationsbehov. Man kan ha velat uppteckna minnen antingen för att läsa själv eller för att eftervärlden skall kunna läsa det.
Författarens isolering och kompensationsbehov. Det är möjligt att Gustaf längtade bort från byn, men fann det omöjligt, t ex ekonomiskt, att lämna den.
Intresse för att skriva och uttryck för ett kreativt behov. Gustaf ville bilda sig. Han lyssnade gärna på föredrag, läste mycket, och han skrev även vid sidan av dagboksskrivandet, i form av brev och insändare i tidningar.
Dagboksförfattaren
Gustaf Johansson föddes 1896 på Ön i Svärdsjö socken. Han var yngst i en syskonskara på 12 barn, varav 6 överlevde till vuxen ålder. Hans systrar Emma (född 1887) och Anna (född 1893) emigrerade till USA, gifte sig och fick barn. Anna skilde sig senare, och flyttade på ålderns höst tillbaka till Svärdsjö. Hans bror Alfred (född 1882) flyttade till Falun, gifte sig och fick barn. Själv förblev Gustaf ogift och bodde kvar på sina föräldrars gård tillsammans med systern Johanna (född 1885) och brodern Albert (född 1891) och en period Johannas dotter Estrid, som föddes 1908 och dog 1917, och vars far har förblivit okänd. Modern dog 1919 och fadern dog 1924.
Vid tiden för moderns död hörde till gården ca 2,5 ha jord, med tillhörande skog m.m. 1 felaktig hingst, 3 kor, 3 getter, 3 får, 3 lamm och 6 höns. (Bouppteckning 2/1 1920.)
Gustafs beskrivning av sitt liv
Godtemplarlogen
Nykterhetsrörelsen var utan tvivel stark i Svärdsjö. Det märks inte minst i folkomröstningsresultatet. 87% röstade för ett förbud mot alkohol (Johansson, 1983), bland dem Gustaf. Vad hade då Gustaf för tankar om nykterheten? Och varför var han så djupt engagerad i Godtemplarlogen? Jag har funnit flera tänkbara skäl till detta.
Först är det naturligtvis ideologiska skäl. Gustaf använder ofta kraftord mot spritförtäringen. Den 27/8 skriver han om en dans i Lumsheden kvällen innan:
Men, o, vad spriten flödar där, det var en sorglig syn vi fick skåda, natten till dagen då förbudsomröstningen skulle gå av stapeln. De lever ett förfelat liv, ävän på Lumsheden. Det är värkligen svinaktigt, att besöka sådana platser, för en så respektabel man som undertecknad. (27/8 1922)
Temat om fulla människor på fester återkommer på flera ställen, ofta med ett visst medlidande för ”proletariatet” som inte har några högre nöjen i livet än att dricka.
Den 3/9 berättar han om en dans vid Brattberget:
Det var mycket folk, men o, vad full de var. Att de vill svina ner sig så pass. Det förvånar mig. Och ändå mera förvånar det mig att flickorna vill besöka sådana tillställningar, samt att sen på köpet sällskapa med fulla pojkar. De skämmer ut sitt eget kön. (3/9 1922)
Det sista kan även rymma en besvikelse över att han inte lyckades skaffa en flicka för kvällen.
Denna negativa inställning till alkohol kan vara en reaktion mot den utbredda dryckenskapen. (Johansson, 1983.)
Ett exempel på hur det kunde vara får vi av en jämtländsk skribent i ”Godtemplarminnen” (1951):
Det blev modernt att supa sig ’överfull’. Den, som söp mest, var bäst. Det låg heder i att visa sig överlastad. En gammal man berättade för mig, att det vid den tidens auktioner i dessa bygder var sed att sätta ut ett ankare brännvin på lämplig plats. På ankarets kant hängdes en skopa och de törstiga struparna voro många. Och när ett ankare tömts, sattes ett nytt ut. Sådant var tillståndet när godtemplarlogen kom hit till bygden. Givet är, att behjärtansvärda personer insågo faran i ett sådant liv. Och stor förberedelse för logens bildande behövdes ej. (s. 11f.)
Det fanns även sociala skäl. Svärdsjö var ett litet samhälle, och urvalet av umgänge var alltså begränsat. Det framgår av dagböckerna att Gustafs vänner också var med i logen. Logemöten och –fester var utmärkta tillfällen att träffa folk. Gustaf ger långa utförliga beskrivningar om vilka han träffar och vad de gör vi dessa tillställningar.
Förbudsomröstningen
Gustaf verkar ha tagit denna omröstning med stort allvar. Han såg hopp om ett bättre samhälle utan alkohol. Detta har att göra med hans socialistiska åsikter och drömmen om revolution. På själva dagen för omröstningen finns det nästan ett apokalyptiskt sken över anteckningarna.
I dag, den 27 augusti 1922, är det en märkes dag i Sveriges historia. Nu, eller i långliga tider framåt, är det som Sveriges arbetare klass skall slå det stora slaget, för sin frigörelse från kapitalismens ok. Är det nu så att de röstar torrt, då kommer de att gnugga sömnen ur sina ögon och räta ut sin värkande rygg. Men, om de nu röstar vått, kommer de att fortfarande gå böjd under det hårda slavoket, som de har gort i årtusenden tillbaks. (27/8 1922)
Han är väldigt negativt inställd till förbudsmotståndare, och uttrycker sin avsky med starka ord. Dagen före omröstningen skriver han:
I dag är det dagen före den stora dagen, när Sveriges folk skola säga ifrån, om de önskar spritens vara eller icke vara. Vi får nu se vad Sveriges proletariat står på för kulltur nivå. Om de äro gämmställda med djuren, eller ej. (26/8 1922)
Nästa dag fortsätter han:
Jag säger det, att det är svinaktigt utav dem, om de nu, det enda tillfälle de får, om de står oförstående inför detta viktiga slag. Nu, när det får en så kraftig hjälp av sina fiänder, bönder och religiöst folk, ja många som är rakt konservativt lagd. Blir de nu minoritet, äro de värda att Dö sotdöden, vårt svenska proletariat. (27/8 1922)
Gustafs medlidande med proletariatet har tillfälligt bytts ut i hat.
Några dagar efter omröstningen ägnar han flera sidor åt att skriva ned alla röstsiffror (4/9), sedan skriver han upp dem en gång till, när nya resultat framkommit (6/9). Han hänvisar noggrant till källorna, dagstidning, nummer och datum.
Flickorna
Detta är det näst mest framträdande temat i Gustafs skriverier. Han skriver mycket om vilka flickor han träffar på logemöten, danser, promenader m.m. Vi får ingående inblickar i vad han gör med flickorna och vad han tycker om det. En passage som väl illustrerar detta är om ett besök i gammelfäbodarna tillsammans med vännen Karl.
Töserna därinne var Mur Emma, Knuts Anna, Astrid Bergkvist och Elsa Linden. /…/ Vi smakar maten allesammans, fast det var Emma och jag såm åt mest och längst. Emma så väl som jag, vi åt för att det skulle bli något skoj utav. Emma var väldigt skojig, presis som jag, hon åt endast för att skrattnerverna skulle komma i arbete. /…/ Kaffet har Astrid serverat i andra rummet. Då var det att förflytta sig dit in. Där var det ävän Emma och jag som förde talan. Jag vet icke om hon var förtjust, eller om hon endast spelade för att vrida huvudet av mig. Men, då får jag säga att hon har grundligt räknat fel. För det var inte första gången jag var i flicksällskap. /…/ När foto, är värkställd, så tackar och säger god natt Emma och Elsa, samt går sin väg. Emma gillar jag utmärkt, hon var lika skojfrisk när hon går också. Så voro de borta, och vi vart ensam med de andra bägge, jag fick Knuts Anna, och det var jag bäst nöjd med också. Vi satt där och hånglade en stund. Anna var icke så blyg som jag har tänkt. Jag satte mig på en stol, och tog henne i min famn. Kan man tänka sig att hon slog armarna om min hals, och höll åt rätt så hårt. Men, när hon har hämtat sig så släppte hon taget, och lät endast den ena armen vila på min axel. Nog har töserna skäla allti, fast dom är blyg. När dom kommer i säkerhet , så att de vet att ingen ser dem. Fast kärleken från hennes sida var ju så ren och helig som den kan vara. Knuts flickorna äro ju så anständiga och rena som någon tös kan vara. /… och så en sida till om Anna renhet och omedvetenhet om ”livets snuskigheter”…/ Hur det vart, så följde jäntorna oss på väg ut, ut på vägen, där vi tog adjö av varandra, när jag räckte handen till avsked åt Astrid, så höll hon min hand så hårt i sin, så där finns det talanger, och värme, fast en annan än hos Anna, den är nog icke så ren som hos henne. (15/10 1922)
Ofta får man intrycket att han är desperat ute efter en flicka, och att det inte spelar någon större roll vem han får. Ofta verkar han också ta flickornas känslor för honom på litet för stort allvar. På ett ställe skriver han om Lisa, som han träffar på ett logemöte:
När vi kom ut på gården tar jag hennes arm, och så försvinner vi i mörkret vi tar ut för gården och ut på landsvägen. Då ville hon icke stanna på gården och leka inte. Så gordevi en lov bort över vägen. Hon var väldigt språkig. Så tyckte jag att vi gärna kunde ta och presentera oss. Det tyckte ävän hon och så var det gort. Jag var i sjunde himlen när jag gick där på landsvägen och promenerade med henne, Lisa, ja henne som jag nu gått och tittat snett på ett helt års tid. (25/9 1922)
Men redan på nästa sida kommer besvikelsen:
Under promenadens gång, kom Alin Myrberg in i vårt sällskap. Och giss på sjutton, han hade som man säger ihopat med Lisa. Det vart som malört i glädjebägaren. (25/9 1922)
Arbetet
Liksom i andra bondedagböcker (T ex Myrdal, red, 1988) finns korta notiser om arbetet och vädret. Dessa är i det här fallet blandade med de långa utläggningarna om fritiden och tankegångar om livet. Jag ger här några exempel på hur Gustaf beskrev sitt arbete.
Han höll på med vanliga jordbrukssysslor, som i augusti och september som bekant består av höbärgning och skörd. Han verkar inte tycka att det är speciellt roligt att arbeta. Det finns intressantare saker att skriva om, så det är långt ifrån alla dagar han antecknar vad han gör. Det är mest de dagar då han inte skriver om något annat, förmodligen för att det inte finns något att skriva om, som han skriver om arbetet och vädret.
Uppehålls väder i dag. Jag är på öa och hugger ikull buskar._______I kväll ligger jag inne som snäll gosse. Andrée är kvar på Lumsheden, och Sven är i stan. /Andrée och Sven är två vänner./ (16/9 1922)
I tidigare dagböcker har han skrivit att han är nöjd när han får vara inne p g a dåligt väder, sjukdom, m.m. Detta finns inte belägg för vid den här tiden. Kanske har han accepterat sin lott som bonde och reflekterar inte över det. Däremot uttrycker han att han inte tycker om sin jord, som är mager och stenig.
Vi har slagit slut i dag. Det vart 48 rolängder lindhö. Och 25 backhö. Ja nu har vi återigen slagit av Öa, det förbaskade stenröset. (5/8 1922)
Avslutning
Gustaf ger en detaljerad inblick i hur hans liv, särskilt han fritid, såg ut enligt honom. Beskrivningar av godtemplarlogemöten dominerar, samt funderingar över nykterheten, och under några dagar över förbudsomröstningen, vilka inte alltid sammanfaller, då han även beskriver fester och flickor på logemötena. Han har en negativ syn på alkohol, troligen som en reaktion över det myckna supandet, och en dröm om en samhällsomvälvning, vilken enligt hans resonemang inte kommer kunna genomföras om folket är handlingsförlamat p g a spriten. Han har en dubbelt positiv syn på godtemplarlogen, där han både får arbeta för sina ideal och ha roligt i gott umgänge.
Funderingar om flickor sammanfaller som sagt ofta med beskrivningar av godtemplarlogen, men han träffar även flickor på andra ställen. Hans utförliga beskrivningar om ibland vartenda de säger till honom och varenda rörelse de gör ger mycket intressant läsning. Han är inte intresserad av någon speciell flicka, utan verkar vara nöjd bara han får någon. Jag har tänkt tanken att det är detta som är orsaken till att han aldrig hittar någon att gifta sig med.
Som en kontrast till detta står hans korta och fåtaliga noteringar om vädret och arbetet. Dessa sammanfaller sällan med andra beskrivningar, utan står ofta helt för sig själva de dagar han inte skriver om något annat.
Detta stämmer väl överens med att han skulle skriva dagbok p g a ett intresse för att skriva och ett uttryck för ett kreativt behov. Politik och flickor kan han diskutera länge och väl om, medan arbetet inte är så mycket att reflektera över, det bara utför han. Samtidigt har han hämtat viss inspiration från bondealmanackan, men han har inte varit konsekvent och antecknat så gott som varje dag vad han har arbetat med.
KÄLLOR
Gustafs dagböcker
Brita Danielsdotters bouppteckning 1/2 1919
Informant: Gustafs brors sondotter (född 1940), som träffade Gustaf då och då under sin barndom och har gett en del information om hans personlighet.
Litteratur om dagböcker
Myrdal, Janken, red, 1988, Gustaf Perssons liv och arbete. Ur en värmländsk bondedagbok 1809-1833. Stockholm. Dagboken som där behandlas är en registrerande dagbok, och studien går mest ut på att se hur hans arbete på gården ser ut under dessa år.
Svenske, John, 1993, Skrivandets villkor – en studie av dagboksskrivandets fuktioner och situationella kontexter utgående från Backåker Eriks dagbok 1861 – 1914. Skrifter utgivna av institutionen för nordiska språk vid Uppsala Universitet, nr 32. Behandlar bl a dagboksskrivandets historiska ramar, och orsakerna till skrivandet.
Schousboe, Karen, 1980, Bondedagböger – kilder til dagliglivets historie. Lyngby/Brede: Etnologisk forum. Den behandlar ett stort antal danska dagböcker skrivna på 1700- och 1800- talen, och innehåller en del intressanta fakta om dagböcker och en del källkritiska resonemang.
Thuren, Torsten, 1986, Orientering i källkritik – Är det verkligen sant? Stockholm: Almqvist & Wiksell Läromedel AB.
Litteratur om nykterhetsrörelsen
Johansson, Arndt, 1983, Nykterhetsrörelsen i Dalarna, Dalarnas fornminnes och hembygdsförbunds skrifter. 26, Falun: Dala-Demokraten. En redogörelse om rörelsen i Dalarna genom tiderna, utgiven till den absolutistiska nykterhetsrörelsens 100-årsjubileum i landskapet 1982.
Godtemplarminnen, 1951, Utgiven av Nordiska museet, Stockholm. Ger en jämförelse med erfarenheter från andra delar av Sverige.
Övrig litteratur
Anderö, Henrik, 1983, Ordbok för släktforskare, Västerås: ICA-förlaget AB
