Årets bästa musikfestival var lika fantastisk som vanligt. Den bländande invigningen, där spelmän av alla kategorier spelade ett potpurri av världsmusik, blev ett kraftfullt bevis på att mångfald är bäst och musiken är ett internationellt språk som alla som vill förstå förstår.
Några konserter på kvällen var en finsk sång- och dansföreställning, en mycket bra duo, Arvvas, som smälte samman amerikansk blues med jojk, Valkyrie, en bra norsk grupp med spännande musik och mitt gamla spelgäng från Sundsvall, Gunbritt och dom, som spelade till dans vid midnatt. Vi avslutade kvällen med Spöket i köket, ett maffigt band med instrument i hela spannet från vevlira till saxofon.
I år var det mycket samiskt på festivalen, och på lördagen gick vi på jojkworkshop. Vi fick lära oss några jojkar som representerade olika djur, renkalv, lämmel, älg och någon sjöfågel. Det var rätt svårt att få till de karakteristiska dropptonerna, men spännande och nytt för mig.
Efter det gick vi och lyssnade på irländsk pubmusik med Lyssnen innan en och en halv danskurs, halv balkandans och hel polska. Sedan åt vi en jättegod buffé i restaurang Äpplet och dansade menuett, som var intressant att prova på, men litet för formellt, eftersom det var ett väldigt bestämt antal folk som kunde vara med och väldigt strikta turer.
Mellan menuett och mer balkandans lyssnade vi på syrisk, libanesisk och palestinsk musik, tonsatta dikter med översättning projicerad på väggen. Alla handlade om någon som hade blivit sviken av sin stora kärlek och ville ta livet av sig, de gillar tydligen tragik där borta.
När vi fått nytta av Balkandanskursen i en stor torgdans i Äpplet var vi litet trötta och vilade upp oss i puben, men sen var det fullt ös hela natten. Vi i V-dala spelmanslag framträdde i Äpplet och det var populärt. Många som dansade polska och schottis och en gäng andra danser. Vi fick höra att folk brukar gilla vår energi och dansvänlighet och sånt blir man ju riktigt glad för!
Sen var kvällens sista stora konsert med Siskin quartet, som var väldigt bra, riktiga virtuoser på skotsk-nordisk musik. Synd att vi var litet för trötta för att lyssna på så finstämd musik bara, men Sallyswag satte igång oss igen med sin afrojazziga blandmusikstil. Sen var det efterfest med jam och dans i en skum nerklottrad lokal en bit bort. Jag var där med endast ett par till i min ålder, och ett stort gäng 20-25-åringar som dansade folkmusik och dansade folkdans till kl 5 på morgonen.
