Sex sorters sill


Förutom godiskok har jag ägnat mig åt sillinläggning i veckan. Det blev glasmästarsill, citrussill, svartvinbärssill, currysill, senapsgravad strömming och sillsallad. Till de första 4 använde jag inläggningssill på burk, så enkelt var det.

Recept:

Lag
Enligt någon sorts standardrecept som jag hamnade på vart jag än googlade

3 dl vatten
2 dl socker
1 dl ättika
1 msk kryddpepparkorn
1/2 msk svartpepparkorn
10 kryddnejlikor


Glasmästarsill

En sats lag
1 burk inläggningssill
1 morot
1/2 rödlök
5 cm purjolök
1 msk senapsfrön

Koka upp lagen, skär grönsakerna i skivor, och lägg i dem och senapskornen, låt svalna i kylskåpet och lägg sedan i sillen, skuren i bitar.


Citrussill

En sats lag
5 stjärnanis

1 burk inläggningssill
1/2 citron i skivor
1/2 apelsin i skivor
litet skalremsor från de andra halvorna
Någon msk hackad rödlök

Koka upp lag med stjärnanis, låt svalna i kylskåp. Varva sill, skuren i bitar, och frukt i en burk och häll över lagen.


Svartvinbärssill
Med våra egna bär och hemgjorda saft.

En sats lag
1/2 dl svartvinbärssaft
1/2 dl svarta vinbär

Blanda den uppkokade och avsvalnade lagen med saft och lägg i sill och bär.


Currysill
Från recept.nu

1 sats glasmästarsill
0,5 äpple
0,5 dm purjolök
10 st syltlökar
2 msk curry
1 msk honung
1,5 dl creme fraiche
1,5 dl majonnäs

Skiva purjolöken och hacka äpple och syltlök. Blanda allt och smaka ev av med salt och peppar. Blanda ner sillen och låt stå i kylskåp över natten.


Senapsgravad strömming
Ur någon gammal Allt Om Mat som vi inte har kvar.

Lag:
600 g strömmingsfilé
4 dl vatten
1 dl ättiksprit
1 msk salt
1 tsk svartpepparkorn
2 msk olja
Dillstjälkar

Blanda lagen och lägg i strömmingen. Låt stå i 5-10 timmar, eller över natten.

Sås:
1 1/2 dl majonnäs
1 1/2 dl gräddfil
1/2 msk svensk senap
1/2 msk frans senap
1 tsk salt
1 1/2 dl dill
1 dl persilja
1/2 dl gräslök
2 msk citron
(ev. 1-2 pressade vitlöksklyftor)

Blanda såsen. Tag upp strömmingen ur lagen och varva med såsen i en skål. Färdigt att äta, men vinner på att stå kallt ett dygn till.


Sillsallad

7-8 inlagda rödbetor
1 äpple
1/2-1 dl inlagd gurka
1 stor salt sillfilé
1/2-1 dl kött, t ex en kokt tunga

Lag:
1 1/4 dl rödbetsspad
1 1/4 dl grädde
litet ättika
colemans senapspulver eller dijonsenap

Hacka alla grönsaker, kött och fisk, och bland i en skål. Blanda ihop lagen, smaka av och häll över. Tänk på att fisken är salt när du smakar av lagen, det behövs inget mer salt.

Julgodis

Årets godiskok är klart och resulterade i följande läckerheter: Knäck, nougatkola, snöbollar, fudge, amarettotoppar och mozartkulor.


Recepten:

Knäck

1 1/2 msk smör
1 1/2 dl grädde
2 dl socker
2 dl sirap
1 dl skalad och hackad mandel

Blanda smör, grädde, socker och sirap och koka tills kolaprovet kan göras, tar väl en 40 minuter ungefär. Blanda i mandeln. Häll i knäckformar. Ca 70 st. Mina blev litet mjuka, nästa gång skall jag inte röra i grytan och se om de blir bättre.

Nougatkola
Från kokaihop

1 dl socker
1 dl grädde
1 dl ljus sirap
100 g nougat
25 g choklad

Blanda och koka socker grädde och sirap tills kolaprovet kan göras. Rör inte i grytan. Dela nougaten i centimeterstora kuber. Häll smeten i knäckformar och tryck ner en nougatbit i varje. Låt svalna. Smält chokladen på vattenbad och droppa på. Ca 45 st.

Snöbollar

300 g vit choklad
100 g smör
1 dl socker
6 dl havregryn
ca 1 msk pressad apelsin
ca 1/2 msk pressad citron
kokosflingor

Smält 200 g choklad på vattenbad. Ta av värmen och blanda i smör, socker, havregryn, apelsin och citronsaft. Ställ i kylen en liten stund så det går att forma bollar. Smält resten av chokladen och doppa bollarna i den och rulla i kokos.

Fudge

5 dl mjölk
8 dl socker
1 1/2 dl kakao
1/2 tsk salt
50 g smör
1 msk vaniljsocker
(1 dl skalad och hackad mandel, om du vill)

Blanda mjölk, socker, kakao och salt i en kastrull och koka tills kolaprovet kan göras, tar en liten evighet, en timme eller så, så ha tålamod. Ta av värmen och blanda i smör och vaniljsocker. Vispa kraftigt tills det tjocknar och svalnar något. Blanda i eventuell mandel, häll i en smord form, låt svalna och skär i fyrkanter.

Fikon- och Amarettotoppar
Från ica

200 g torkade fikon
50 g smör
150 g mandelmassa
1/2 dl amarettolikör
2 dl ströbröd
300 g mörk choklad

Skär bort skaften på fikonen och kör dem, smöret, mandelmassan, amaretton och ströbrödet till en jämn smet i matberedare. Forma till toppar. Smält chokladen på vattnbad och doppa topparna.

Mozartkulor

Mandelmassa
Nougat
Choklad

Forma bollar av mandelmassan med nougat inuti. Enklast är det om man gör en rulle av mandelmassan och skär i skivor, gröper ur en liten grop i mitten av skivan och lägger på en bit nougat, sen kan man "vika upp" mandelmassan runt nougaten. Smält chokladen på vattenbad och doppa bollarna.

Svartsoppa

På förekommen anledning kommer här ett recept på svartsoppa. Det är hämtat ur Gammaldags mat, höst och vinter av Rut Lindgren Frisk, Bra Böcker, Höganäs, 1982.

1 1/2 l buljong (hönsbuljong, någon annan mild buljong eller buljongen man får om man har kokt gåsakrås.)
2 msk mjöl
2 dl gåsblod eller svinblod (jag brukar köra på nötblod, det går bra det med)
1/2 kg äpplen
200 g katrinplommon

Till smaksättningen

2 tsk salt
1 kryddmått av
- vitpeppar
- nejlikor
- ingefära
- kryddpeppar
1 msk brun farin
2 dl rödvin
1 dl konjak
litet sherry
en aning kanel
2 tsk citronsaft

Red buljongen med hälften av mjölet och låt den koka på lägsta värme i 15 min.

Skala äpplena, skär dem i klyftor och koka dem lätt, i litet sockervatten om de är för sura. Spar klyftorna på ett fat och häll spadet i buljongen. Gör likadant med katrinplommonen.

Sila blodet, vispa det kraftigt och blanda med resten av mjölet och 1/2 l buljong. Häll blodblandningen långsamt i den resterande buljongen under kraftig vispning i tio minuter. Fortsätt att vispa en stund sedan kastrullen tagits från värmen så soppan inte skär sig.

Smaksätt soppan för att få fram en fin smakbrytning. Är det svårt: - låt soppan vila ett tag - gå ifrån den - försök igen och det går lättare.

Soppan vinner i smakhänseende på att få stå och ta igen sig, så gör den gärna dagen innan den skall serveras. När den skall värmas är det väldigt viktigt att den vispas hela tiden så den inte skär sig.

Frukten läggs upp på ett fat tillsammans med gåsakråset och serveras till soppan. Gåsleverkorv är också gott till.

I svampskogen

Alla hängivna svampplockare har ett eget svampställe och ett sånt vill jag också ha. Nu tror jag att jag kan ha hittat ett. Eller så är det en tillfällighet att det finns sjukt mycket trattkantareller där just nu, för det finns det överallt. Trattisar är ju så ordinärt. Litet bättre vore det med svart trumpetsvamp eller nåt, det skulle låta litet mer proffsigt att ha ett sånt ställe.

Men svamppromenad är inte bara svamp, och trattisar inte bara trattisar. Det är vackert i skogen nu när träden sprider sina mest lysande höstfärger runt sig. Och det ger en viss tillfredsställelse att laga trattkantarellsoppa på egen svamp i stället för köpt.

Taggsvamp plockade vi också, och det var faktiskt förvånansvärt gott! Trots att det var den rödgula varianten. Den bleka lär vara ännu godare. Och en aspsopp hittade vi som inte var maskangripen alls! Dem stekte vi i smör och la i soppan, så den blev ännu mer fylld av svamp.

Annars är jag nojig när det gäller svamp. Det är egentligen bara kantareller och trattkantareller som jag vågar plocka, och trumpetsvamp då om jag skulle lyckas hitta det. De går inte att förväxla med något giftigt. De som har fått med sig toppgiftspindlig med trattisarna har slarvat med att kontrollera varje svamp de har plockat, för de är inte ens i närheten av lika.

Enligt svampguiden på nätet finns det ingen giftig taggsvamp, och den enda riktigt giftiga soppen finns bara på Öland och Gotland och smakar pest och pina. Några smågiftiga finns det, men jag vågade plocka aspsoppen ändå. De med skivor är tydligen värst, jag får väl vänta med riskor och kremlor och sånt tills jag känner mig som en bättre svampplockare.

Världens godaste lingonsylt

Vi plockade lingon i skogen i helgen, mina barn och jag. Tanken var väl mest att få en skön skogspromenad, men vi tog med en påse att lägga de bär vi hittade i. Vi strosade längs stigarna i Sunnerstatrakten och jag visade barnen de olika trädslagen, lärde dem känna igen gran, björk och tall, som min egen pappa en gång gjorde med mig.

I septembernumret av Kupé finns en artikel som säger att barn vistas allt mindre i skogen nuförtiden. Det diskuteras även frekvent på utsidan om hur ovana unga människor är vid friluftsliv. Det finns litet forskning, så det kan ju ligga något i det. Fler inomhusaktiviteter finns, föräldrar är rädda för att släppa ut barnen själva när de inte hinner följa med, och liknande tendenser ger tydligen en anledning att misstänka att den subjektiva upplevelsen att barn vistas i naturen mindre nu är förr stämmer, men det verkar inte finnas någon statistik som bekräftar det.

Där jag växte upp var det gångavstånd till naturen, och vi vistades ofta i skogen på helgerna. Likadant var det när vi bodde i utkanten av staden när äldsta dottern var liten. Sedan flyttade vi till riktiga landet, och det jag saknar mest är naturen! Här finns bara åkrar, det finns inte en kvadratmeter natur som kan nås utan många kilometers färd på trista landsvägar. Min egen trend har alltså varit att naturen har blivit mindre tillgänglig.

Följaktigen åker vi mest bil till skogen nu, så även i söndags. Vi hittade lingon efter en stund och plockade litet medan vi strövade omkring tillsammans. Sedan såg barnen en huggorm! Den var nog rätt så död, för den rörde sig inte, men de ville inte plocka mer lingon efter det. Om det berodde på ormen eller på att de tröttnade vet jag inte, men de sprang omkring och lekte en stund själva medan jag fortsatte plocka. Vi var ute i en och en halv timme och fick ihop ca tre deciliter på vårt sporadiska plockande.

Väl hemma rörde jag ihop detta med 1 1/2 dl socker, rörde och rörde tills allt sockret hade löst sig. Det tog ett tag. Det blev rätt rinnigt tyckte jag, men idag verkade det ha stelnat litet. Jag åt det tillsammans med potatisplättar, och blev helt hänförd av smaken. Det smakade lingon! Och jag som inte ens mindes hur gott lingon är.

Det finns så mycket gott som passar till lingon. Det enklaste jag kan komma på är potatisplättar, kroppkakor och blodpudding. Kroppkakor är potatisen nog litet för färsk för än, men det står inte på förrän jag kan göra det. Det är mycket enklare än det låter, tycker jag. Jag gjorde blodpudding en gång också. Det var väldigt enkelt. Jag gjorde det på nötblod, för det finns alltid inne i affären. Grisblod brukar de aldrig ha, men ibland kan man visst beställa. Pappa lyckades med det ibland. En gång fanns det till och med gåsblod inne när han skulle göra svartsoppa. Då hade han tur.

Kåldolmar är däremot rätt knepigt att göra, men gott! Jag brukar köra latvarianten och göra kålpudding istället, så slipper jag rulla.

Det gäller bara att hitta mer lingon än tre deciliter. Och kanske effektivisera lite med bärplockare. Eller köpa på torget som svärmor, men då missar vi ju skogen, och det vill vi ju inte göra.

Till Nya Konkurrensutsatta SJ

En hyllning till vår kollektiva hatkärlek till tåg i allmänhet och SJ i synnerhet.

Refräng: SJ, SJ gamle vän
nu du lever upp igen
Loket tutar glatt
trots att du konkurrensutsatts

Vad skall du med flyg och bil?
SJ för dig flera mil
Sedan Connex, Kustpil och
Veolia tar vid.

Boka dig en platsbiljett
Lägg sen till för internet
Då blir väntan ändå skön
om ni kör fast i snön.

Refräng

Tag en tripp i andra klass
Inget vatten, nya dass
som kan nyttjas på station,
i bistron aqua d'or.

Gör ett restaurangbesök
Njut av SJ:s goda kök
Vill du göra midda'n fin
finns både öl och vin.

Refräng

Bit för bit skall byggas ut
Bra när oljan snart tar slut
Tågen drar förnybar el
som dyrkas av en del.

Snart går tåg till varje vrå
Ramsta, Länna, Umeå
Vart du än skall resa bort
klimatsmart snabbtransport.

Refräng

Gåsmiddag

Hösten 2000 var jag sånganförare på Upplands nation i Uppsala. Till gåsmiddagen ville jag sjunga en visa om hösten. Jag letade överallt, men de enda jag hittade var vemodiga sånger om hur vi saknade sommaren som flytt. Inte en endaste sång om höstens glädjeämnen stod att finna. Jag fick lov att skriva en själv. Så nu finns det en glad höstvisa.

Glad höstvisa

Melodi: En gång jag seglar i hamn
Text: Amelie


Hösten är äntligen här
Saftiga frukter och bär
plockas i skogar och mark
Ovan oss lyser höstsolen stark

Hösten har kommit igen
Återser mången god vän
utvilad, solbränd
Glad att få träffa dig

Svamppromenad
Gyllene blad
Träden emot oss ler

Stjärnornas dans
Månskenets glans
Natten vi återser

Hösten har äntligen grytt
Allting nu börjar på nytt
Krafter att sätta igång
Friska som vindens lekande sång

Svänger på sprittande ben
I stearinljusens sken
Festar på gåsen
Välkommen ljuva höst!









Varför uppskattar vi inte hösten mer? Efter julhelgerna, påsken, valborgsmässoafton, nationaldagen och midsommar med efterföljande semester, kräftor och surströmming tycks folk inte kunna hitta på några mer fester innan det är jul igen.

Men det finns massor att fira på hösten. Mickelsmäss med skördefester och marknad, Allhelgonahelgen och Gåsmiddagen med tillhörande svartsoppa bara ligger där och väntar på att bli mer uppmärksammade.

Visa till svartsoppan

Skriven till gåsmiddagen på Upplands nation 2000
Melodi: Flickorna i Småland
Text: Amelie


Vi satt oss ned vid bordet, väntar middag delikat
En soppa svart som natten har vi fått i våra fat
Och vad som finnes däri är en föga världslig sak
för viktigt är att soppan har en rund och fyllig smak

För det är kryddorna som gör det, det är cognac, vin och juice
det är ingefära, nejlikor, kanel och aprikos,
och en oumbärlig krydda som ej blott i soppan finns
det är sherryn som just framför oss i glasen återfinns.


Jag avslutar med en till Gåsvisa som jag satt och spånade på samtidigt som de två föregående, men den här tror jag inte att jag tog ända till sångbladet.

Gåsvisa med standardrim

Melodi: I sommarens soliga dagar
Text: Amelie


När höstvindar viner så kalla
och gulnade löven syns falla
då sjunger vi hopp faderalla
Vår dag blir grandios, gunås, gunås

Jag tog en gås
utur dess bås
och den ska slaktas, den ska flås
blir sedan mat
så delikat
när den blir lagd uppå ett fat

Vi sjunger hopp faderalla
vår dag blir grandios när vi får gås.

Välkommen ljuva höst!

Ibland pratas det om att det är så tunnsått med fester på hösten. Året börjar med nyår, sen är det trettonhelg och julgransplundringar och sen har barnen sportlov. Strax därefter är det påsk, valborgsmässoafton och nationaldag som vi äntligen har börjat fira i Sverige. Sommaren är en enda stor fest med midsommar, semester, kräftor och surströmming. Sedan är det ett jättehopp innan det är jul och festerna börjar hopa sig igen.

Men det stämmer inte. Det finns massor att fira på hösten. Mickelsmäss med skördefester och marknad, allhelgonahelgen och gåsmiddagen bara ligger där och väntar på att bli mer uppmärksammade!

Vi har ju nyligen smugit in en ny fest i slutet av oktober: Alla helgons afton. Ja, det heter faktiskt så på svenska! Hallowe'en = All hallows evening. Vad är det för fel på svenska nuförtiden?

Nordeuropeiskt aftonfirande Alla helgons afton enligt svensk tradition borde egentligen firas just på kvällen före alla helgons dag. När vi flyttade på allhelgonadagen så flyttade vi väl indirekt allhelgonaaftonen med? Vi har en lång tradition av att fira aftnar i Sverige. Vi kan inte vänta till vare sig juldagen eller påskdagen. Så varför inte även i detta fall fira en afton före en dag som vi faktiskt firar?

Tyskarna är visst ännu mer otåliga, där firar de kvällen före födelsedagar också. De vakar in tolvslaget, då de ställer sig upp och sjunger på de första raderna av Ja, må hen leva-melodin: "Hoch sollst du leben, hoch sollst du leben! Hoch! Hoch! Hoch! Hoch!" Allt detta enligt min tyska brevvän i Neuss under gymnasietiden i slutet av 80-talet, även bevittnat på en tysk pub när jag hälsade på henne. Dock firades min födelsedag på själva dagen under det besöket, så en viss valfrihet lär det finnas.

Midsommar i Minnesota Det är inget "fel" med att anpassa traditioner så de passar på den plats man befinner sig. När jag var i USA såg jag på hur de firade midsommar i Taylors Falls. De hade en midsommarparad med det lokala High School-bandet i täten, med flaggviftande och allt som hör till, och bland vagnarna bakom marschörerna återfanns en "Midsummer Queen" och en "Mrs Karl Oskar", utvalda bland byns unga tjejer.

Vi firar inte midsommar så här i Sverige, och har aldrig gjort. Ändå är anledningen till att de firar i Taylors falls att de är måna om att bevara sina svenska ättlingars traditioner. Det som känns "rätt" är att de har tagit en tradition och gjort den till sin egen, de firar inte bara någon annans tradition.

Halloween i Sverige Likadant blev det rätt när vi importerade Alla helgons afton från USA. Jag är övertygad om att den är drastiskt förändrad sedan de tog den från Irland också. I Irland är det mörkt och kallt under den här tiden av året. Spökena flockas på vägarna. Människorna ställer ut spökskrämmor bl.a. i form av läskigt skulpterade grönsaker för att slippa få oönskad påhälsning. I soliga Florida är situationen en annan, och jag kan tänka mig att spökena inte är lika störande där.

Nu har jag inte varit i Florida, utan bara i Minnesota. Där är spökena rätt påträngande, men det är ändå ingen "ren" spökhelg. Bland spöken, pumpor, spindelnät och rykande kolsyreis dök det upp betydligt mindre skrämmande varelser på festen jag var på. Själv var jag turist, jag sprang omkring i stormönstrad skjorta, shorts och solhatt med en shoppingbag och fotograferade hela tiden.

Att vi har gjort helgen till en ren spökhelg beror nog på att det passar bättre in bland våra äldre traditioner. Allt ljuständande är vår egen idé, det känns inte bekant bland de amerikaner jag har frågat. Kanske har det spillt över litet från gravljuständningen på själva Alla helgons dag?

Dessutom är vi redan litet medvetna om principen att skrämma bort spöken genom att se läskiga ut. Sådant har vi ägnat oss åt själva förr, men närmare luciadagen. Och Irland ligger inte tillräckligt långt bort för att vi skall vara helt isolerade från deras traditioner.

Alla helgons dag Många ogillar Halloween eftersom den inte är svensk. Vi vill ju fira Alla helgonahelgen som vi alltid har gjort i Sverige: Nämligen genom att tända ljus på våra döda nära och käras gravar. Att klä ut sig till spöken är hädelse, fullkomlig avsaknad av respekt för minnet av dem.

"Alltid" är knappt 60 år i det här fallet. Innan dess var det otänkbart med en så hädisk katolsk sed som att tända ljus på gravar, så fullkomlig avsaknad av respekt för minnet av våra döda nära och kära. Men sedan började det ändå tändas på 1950-talet i våra två innovationsområden, östra Skåne och Stockholmsområdet, där nya traditioner ofta börjar, och spred sig snabbt genom landet.

Skördefest Köpmännen letar ständigt efter nya traditioner att införa. För ett tag sen ryktades det om att någon hade föreslagit att marknadsföra Thanksgiving här. Förslaget föll inte så väl ut. Det vore ungefär som att marknadsföra amerikanska nationaldagen. Thanksgiving kan enligt min amerikanska svägerska spåras tillbaka till de första amerikanska invandrarna 1621, då infödingarna hjälpte invandrarna och de därefter hade en fest för att fira skördarna. Det firas numera för att tacka dessa invandrare för att de banade väg för USA:s bildande.

Men det finns också en annan sak de tackar för, och den är likadan som i den övriga traditionskristna världen: Maten som jorden ger oss. Även i Sverige finns det möjligheter till det runt tacksägelsedagen, eller ännu hellre vid Mickelsmäss, som tidigare har varit en stor skördefest.

Jag skulle vilja se en hejdundrande höstfest, med frukter, äppelpaj, färskt bröd och allt annat som naturen ger oss. Vi jobbar faktiskt litet på traditionen i Balingsta, då vi har skördefest på Wik i slutet av september. I Örsundsbro slår de ännu mer på stort och har Mickelsmässmarknad den första söndagen i oktober.

Mårten Gås Det är ett okänt fenomen i Sundsvall, men i Skåne och Studentuppsala känner alla till det. Den tionde november, några veckor före amerikanerna firar thanksgiving, är det mårtensafton, och då vill jag äta gås. Det är litet konstigt att denna tradition, som ändå till skillnad från Mickelsmäss har en så tydlig mattradition, inte har kunnt spridas utanför de nämnda områdena när Allhelgonaaftonstraditionen lyckades ta sig ända från USA.

Snapsvisor

Snapsvisan är det svenska bidraget till världskulturarvet. Typiskt svensk, men inte helt unikt svensk, eftersom den enligt obekräftade uppgifter förekommer även i Norge och Finland. Bordsvisor är mer utbrett, t.ex. som en rysk/armenisk bordskavaljer på en middag en gång berättade, att i Ryssland, där kan man inte vänta på spriten, så där sjunger man inte innan varje snaps som vi, utan först dricker man upp all sprit, sen sjunger man.

Jag som är faschinerad av kulturyttringar kan inte sluta förundras över brännvinsdrickandets ritualer. Att betrakta de små fåniga sånger som man knåpar ihop för skojs skull som en högst seriös tradition berikar livet.

Vin och sprithistoriska museets hemsida kan du läsa litet mer om snapsvisor, och ladda ner sångblad för festen.

Jag tänkte lämna mitt eget bidrag till världskulturen genom att dela med mig av några av mina och mina vänners verk, både snapsvisor och övriga bordsvisor.

Blåsippan

Melodi: Blåsippor uti backen stå
Text: Amelie


Blåsippan uti vasen står
Stjälken är torr och törsten är svår
-Ack, tänker blomman när vatten fylls på
tänk om man ändå i brännvin fick stå.

Brännvinskokarmästaren

Melodi: Sockerkakebagaren
Text: Amelie Fagerlund Edfeldt


När som brännvinskokarmästarn
kokar brännvin till vårt bästa
tar han vatten, jäst och socker som han lägger i en skål

Den skall jäsas några dagar
så om jästen det behagar
börjar den att producera ifrån sockret alkohol

Sedan kokar han sin soppa
så att vätska börjar droppa
till dess spritkoncentrationen stigit upp till 95

sedan hälles destillatet
ifrån grytan ned i fatet
där den lagras tills den dag då lilla nubben hittar hem

Tentavisa

Musik: Så lunka vi så småningom
Text: Pontus Hörling m.fl.


Så tentar vi så småningom
i Pollacksbackens stora sal
där skrivningsvakter kring oss går
beskådar våra kval.

Så yngling, tag din fusklapp upp
och in på toaletten gå
och läs den sedan omsorgsfullt
så kan du svaren få

Tycker du att tentan är för svår
Nå välan, så tag dig då en tår
Tag dig sen dito en, dito två, dito tre
så kör du nöjdare.

(Fotnot: På Pollacksbacken ligger en av Uppsala universitets stora skrivsalar, vilket alla uppsalastudenter är plågsamt medvetna om.)

Funktionella smycken

Smyckesanvändning jag jag alltid betraktat med någon sorts fascinerad avsky. Smycken får mig att känna mig som en julgran. Visserligen vet jag ju att den främsta anledningen till att kvinnor älskar diamanter är deras hårdhetsgrad och effektivitet i borrar och slipdukar, men uppenbarligen finns det kvinnor som uppskattar dem i andra sammanhang också. Jag brukar ibland fundera på om det kvinnans eget fria val eller någon sorts patriarkatets-krav-på-behagfulla-kvinnor som hon har hjärntvättats av, men det var egentligen inte det som jag tänkte skriva om nu, utan om ett mer konkret problem.

Smyckesskrinvärmare retar mig, för jag gillar inte saker som inte fyller någon funktion. Jag brukar pliktskyldigast använda ett par små örhängen för att de inte är i vägen och för att folk inte skall betrakta mig som helt ointresserad av mitt utseende, men resten känns mest som tårta på tårta när man redan har klätt sig fint och satt upp håret och känner sig tillräckligt vacker för att inte stöta bort folk.

Men så kom jag äntligen på ett bra användningsområde för smycken: Att göra festkläder av vardagskläder när man inte hinner eller orkar byta om innan en fest! På konferensen i veckan satt jag på föreläsningar hela dagen, iklädd en enkel linneklänning, och framåt kvällen till buffén drog jag på litet glitter och vips stod jag där i rena rama festblåsan. Och det är ju perfekt på resa när man inte vill släpa på en hel finklänning till det exklusiva restaurangbesöket, då tar man fram solklänningen och sina små lätta och icke skrymmande smycken.

Det är ju annars ett standardtips att ha litet lagom uppseendeväckande smycken att variera kläderna med om man är på resa och skall se representativ ut. Jag har nog aldrig hamnat i en situation där det är jätteviktigt att se representativ ut flera dagar i rad, men jag tänker absolut göra så den dagen det händer. Jag kommer aldrig att förstå hur folk ensamma lyckas fylla en hel stor resväska med enbart kläder när de flyger på en veckas resa, men nog skulle jag kunna fylla en kabinväska till bredden om jag hade litet klädkrav på mig och inte tog till smyckesknepet, och det är ju alldeles för mycket för en person!

Galna filmer på TV

Jag såg precis klart det sista avsnittet av Millennium, som fortfarande finns kvar på svtplay.se i några veckor till. Det är inte utan att man slås av den uppenbara likheten med "A beautiful mind", filmen om mattegeniet John Nash, som hade schizofreni. Både Lisbeth Salander och John Nash dras in i ruskiga spionhärvor som hotar rikets säkerhet, och båda blir de för att tystas inspärrade på psyket av en ondsint läkare som är med i komplotten.

Men verklighetsanknytningen skiljer sig åt mellan filmerna. Jag väntar hela tiden på att Lisbeth Salander skall erkänna att hon har hittat på allt för att hämnas de läbbiga övergreppen hon har varit med om. För sådana förekommer på riktigt. Och vem skulle inte behöva vård för att bearbeta sådana upplevelser? Och då menar jag den sortens vård som finns i verkligheten.

Man skall alltid läsa böckerna innan man kritiserar filmerna som de baseras på, och kanske skulle det ha kommit en förklaring om det hade blivit en fortsättning på serien, men jag undrar ändå vad Stieg Larsson ville säga. Lisbeth Salander är en superkvinna, som kanske är tänkt att ge samma vällustkänslor som t.ex. Jan Guillou ger uttryck för i sina banala superhjältehistorier. Men även om man ryser av lätt obehag när Guillou får utlopp för sina innersta lustar, så gör han det med viss humor, och han missbrukar inte folks fördomar om vissa folkgrupper eller sjukdomar, utan han håller sig till att spela med politiska uppfattningar.

Jag har inget emot superhjältehistorier eller osannolika berättelser, om det inte är så förutsägbart. Tillräckligt god insikt i samhällets institutioner för att kunna leka med sanningen om dem räcker inte när leken inte är nydanande utan bara spär på gamla fördomar. Uttryck som "spärras in på dårhus" gör just det och är rätt så olämpliga. Men det kanske är filmskaparens fel och inte Stieg Larssons.