Ett av de teman som jag har tänkt på att jag skulle vilja se en film om är en rymdinvasion i omvänd tappning, där människan är de elaka aliens som kommer och skall utplåna en planet och ta deras naturresurser. Naturligtvis är jag aldrig ensam om en fundering. Skaparna till Avatar hade dessutom riktiga intellektuella och ekonomiska resurser för att det skulle bli en film av funderingarna.
Kruxet med att vända på det här temat är att det redan är vänt en gång. Utgångspunkten är ju den förenklade bilden av kolonialismen: Vit man erövrar svart/röd mans land, mördar befolkningen och tar naturresurserna. De erövrade är dessutom ofta kunniga, harmoniska ursprungsfolk som plockar frukt och lever i fred med allt och alla och i en mytisk samklang med naturen. Filmer om den riktiga kolonialismen på jorden behöver vara litet mer komplexa än så för att vara bra.
Och när utomjordingarna kommer brukar det handla om hur rika västerländska människor plötsligt blir offer för samma sorts enkla kolonialism. Utan gammal naturfolklig klokskap, men med en brasklapp om hur vi behandlar andra.
Avatar vänder bara tillbaka temat till det ursprungliga. Fördelen med att förlägga det hela på en annan planet, vilket i det här fallet verkar vara en av Jupiters månar, är ju att det finns möjlighet att hitta på litet för att försöka göra bilden av den lyckliga vilden litet mer realistisk. Den naturromantiska panteismen kan göras konkret genom fysiska band mellan nervändar som kopplas samman. Litet kul är det faktiskt att kyrkofolk kritiserar den som ogudaktig.
Men om man kopplar bort intellektet så är filmen otroligt vacker och välgjord. Vem som helst kan förtrollas av det fantastiska landskapet som målas upp framför oss. Vidare är filmen späckad med riktigt bra spänning och action. I "Titanic" lyckades inte den skickliga filmningen kompensera för den förfärligt fåniga historien, men det lyckas faktiskt här på något sätt.
Kanske för att filmen inte flörtar så mycket med vårt intellekt. Den innehåller inte så mycket låtsasfakta som kan bli fel. Vi hade t.ex. en diskussion på jobbet om unobtainium, som någon hade fått för sig vara ett grundämne. Vilket inte går, eftersom det inte kan finnas några nya grundämnen som är stabila mer än några sekunder. Vi var litet inne på att det bestod av annat än protoner, neutroner och elektroner, men skulle det verkligen definieras som grundämne då? En titt på filmen löste problemet för mig, eftersom det inte ens sägs att det är ett grundämne.
Min önskan om filmtema finns kvar, och jag skulle vilja förlägga filmen till en litet mer tekniskt utvecklad planet med visserligen rätt snälla, men ändå giriga och obetänksamma varelser som bråkar med varandra. Några som är uppriktigt nyfikna på oss och det vi har att erbjuda dem, och som har något att erbjuda oss förutom bara naturresurser och naturromantiska drömmar. Och där vissa ser möjligheten att tjäna sig en hacka på att hjälpa oss erövra planeten. Och skildra deras svårigheter med att slå sig ihop med varandra mot de erövrande människorna.
