Mer matsynkretism: Att göra sushi svenskt

Ett antal jular var det tradition på min dåvarande arbetsplats att anordna knytkalasjulbord varje jul. Vi svenskar var ju ganska traditionella, vi kom med inlagd sill och gravad lax och Janssons frestelse. Men våra utländska kolleger bidrog till de mer udda rätterna, ibland så udda att det blev besvärande. Som den gången japanen i gänget bjöd på sushi. Sushi. På julbordet.

Men vad är problemet? De äter rå fisk, vi äter rå fisk, vad är egentligen så osvenskt med sushi? En sökning bland receptsajterna ger information om att japanerna tycker att vår svenska fiskkultur passar utmärkt ihop med sushitillverkning.

En gång i tiden lär en svensk konung ha gjort helyllesvensk husmanskost av en så orientalsk rätt som dolmas, genom att variera den litet lagom. Går det att göra detsamma med sushi, tro? Matprovaren i mig hade dock en liten tröskel att komma över. Det känns ovant att göra sushi. Fegräddningen denna gång var ett sushikit som inköptes på den lokala stormarknaden, och som innehöll algblad, ris i portionspåsar, vinäger att blanda i riset, soja, wasabi och en pedagogisk beskrivning.

Fyllningen fick man fixa själv, och på väg åt det mer extremsvenska hållet började jag med rökt lax med vanlig, hederlig (svensk?) pepparrot, gravad lax, räkor, röd stenbitsrom, majonnäs och gurka. Det var gott. Och väldigt lätt att göra. Fortsättning följer säkert så småningom...