Mer folkmusik i Sundsvall

Nu har jag varit på spelmansgruppen här i Sundsvall. Det är intensivt nu när man skall ta sig in i spelmanssvängarna. Jag kan i alla fall Ryssmo-Antes gånglåt nu, en låt från Stödetrakten, som liknades vid Medelpads Äppelbo gånglåt, ja den är lika vanlig alltså. Men det finns en dispyt om denna låt, och det är om det skall vara punkterat eller ej i början av takt 1, 3, 5 och 14. "Alla" spelar den tydligen så, men det finns en man i trakten som leder en kamp för att det skall vara jämna åttondelar.

Jag sökte litet för skojs skull på Ryssmo-Ante och kom fram till att han hette Anders Nilsson Rudin och hade 14 barn som han efterlämnade en massa hemman och pengar till. Åtminstone några av dem förde spelmansyrket vidare. Ett av barnbarnen, spel-Valle blev en sån där riktig luffarspelman som mina fördomar om spelmän handlar om. Men det är nog bara fördomar, Ryssmo-Ante verkar det ju ha gått rätt bra för.

Jag fick också veta vad jämttrioler är för något, det är när man binder de sista två tonerna i en triol, vanligt i Jämtland med angränsande landskap. Längre bort mot Norge binder man hela triolen och litet längre söderut binder man inte alls. Kul med litet olika "dialekter" inom musiken.

Folkmusikkurs i Härnösand

I helgen har jag varit på musik- och spelmanskurs. Den arragerades av Ångermanlands spelmansförbund, och hölls på Härnösands folkhögskola. Det var första gången på 20 år som jag spelade ihop med en massa andra människor, och jag längtar redan tills nästa tillfälle, som är i morgon, eftersom jag fick tips om en grupp i Sundsvall av en som spelar där.

För mig som är rätt så ny i spelmanssammanhang var det väldigt mycket att lära sig. En del låtar kan ju alla, som Äppelbo gånglåt, som vi spelade minst 3 gånger, bara för att alla skall kunna vara med på något. Jag fick veta av en spelman att om man vill stajla sig litet så kan man säga att man vill spela Ärtbergs-Kalles gånglåt, så vet ingen vilken man menar. Men det är den som är skriven av honom.

På allspelet på kvällen, när alla satt i en ring och önskade varsin låt, varv efter varv, så drog jag till med Vals från Enviken och Karis-Pers polska, och det var ingen som protesterade, utan alla spelade dem glatt med. Fast mest var det ju låtar från Medelpad, Ångermanland och Västerbotten, och en del hängde man faktiskt med på till slut, och några hade vi ju lärt oss i spelgrupperna under dagen.

Jag investerade i några böcker också, K.P. Lefflers folkmusiksamling del 1 och 2 och en av Margareta Jersild om hans uppsamlararbete. Recension kommer i sinom til.

En jättegod cheesecakechokladkaka

Det här är ett tyskt recept som jag fick av en kollega. Russicher zupfkuchen kallar de kakan där. Översättning? Tja, "ihopplockkaka" eller nåt kanske? Den är så god att jag måste dela med mig. Fast den är väldigt mäktig, med sina nästan hälsovådliga mängder smör.

Deg:
300g (ca 5 dl) mjöl
200g smör
150g (ca 1,5 dl) socker
2 ägg
2 msk Kakao
ca 2 tsk Bakpulver

Knåda ihop degen och tryck ut 2/3 av den i en rund bakform

Kvargsmet:
150g (ca 1,5 dl) socker
500g kvarg eller kesella
250g smör
3 ägg
ca 2 tsk Vaniljsocker
ca 1/2 dl vaniljsåspulver. Det skall egentligen vara vaniljpuddingpulver, men det verkar inte finnas i Sverige, så vaniljsås får duga.

Smält smöret. Rör ihop. Häll smeten på degen i bakformen. Fördela resten av degen i klickar som trycks ner i smeten.

Ugnsvärme: 200 grader
Baktid: 45 min
Den skall vara guldgul.

Låt kakan kallna ordentligt innan den skärs upp. Den är rinnig när den tas ut från ugnen, men stelnar när den blir kall.