Världens godaste lingonsylt

Vi plockade lingon i skogen i helgen, mina barn och jag. Tanken var väl mest att få en skön skogspromenad, men vi tog med en påse att lägga de bär vi hittade i. Vi strosade längs stigarna i Sunnerstatrakten och jag visade barnen de olika trädslagen, lärde dem känna igen gran, björk och tall, som min egen pappa en gång gjorde med mig.

I septembernumret av Kupé finns en artikel som säger att barn vistas allt mindre i skogen nuförtiden. Det diskuteras även frekvent på utsidan om hur ovana unga människor är vid friluftsliv. Det finns litet forskning, så det kan ju ligga något i det. Fler inomhusaktiviteter finns, föräldrar är rädda för att släppa ut barnen själva när de inte hinner följa med, och liknande tendenser ger tydligen en anledning att misstänka att den subjektiva upplevelsen att barn vistas i naturen mindre nu är förr stämmer, men det verkar inte finnas någon statistik som bekräftar det.

Där jag växte upp var det gångavstånd till naturen, och vi vistades ofta i skogen på helgerna. Likadant var det när vi bodde i utkanten av staden när äldsta dottern var liten. Sedan flyttade vi till riktiga landet, och det jag saknar mest är naturen! Här finns bara åkrar, det finns inte en kvadratmeter natur som kan nås utan många kilometers färd på trista landsvägar. Min egen trend har alltså varit att naturen har blivit mindre tillgänglig.

Följaktigen åker vi mest bil till skogen nu, så även i söndags. Vi hittade lingon efter en stund och plockade litet medan vi strövade omkring tillsammans. Sedan såg barnen en huggorm! Den var nog rätt så död, för den rörde sig inte, men de ville inte plocka mer lingon efter det. Om det berodde på ormen eller på att de tröttnade vet jag inte, men de sprang omkring och lekte en stund själva medan jag fortsatte plocka. Vi var ute i en och en halv timme och fick ihop ca tre deciliter på vårt sporadiska plockande.

Väl hemma rörde jag ihop detta med 1 1/2 dl socker, rörde och rörde tills allt sockret hade löst sig. Det tog ett tag. Det blev rätt rinnigt tyckte jag, men idag verkade det ha stelnat litet. Jag åt det tillsammans med potatisplättar, och blev helt hänförd av smaken. Det smakade lingon! Och jag som inte ens mindes hur gott lingon är.

Det finns så mycket gott som passar till lingon. Det enklaste jag kan komma på är potatisplättar, kroppkakor och blodpudding. Kroppkakor är potatisen nog litet för färsk för än, men det står inte på förrän jag kan göra det. Det är mycket enklare än det låter, tycker jag. Jag gjorde blodpudding en gång också. Det var väldigt enkelt. Jag gjorde det på nötblod, för det finns alltid inne i affären. Grisblod brukar de aldrig ha, men ibland kan man visst beställa. Pappa lyckades med det ibland. En gång fanns det till och med gåsblod inne när han skulle göra svartsoppa. Då hade han tur.

Kåldolmar är däremot rätt knepigt att göra, men gott! Jag brukar köra latvarianten och göra kålpudding istället, så slipper jag rulla.

Det gäller bara att hitta mer lingon än tre deciliter. Och kanske effektivisera lite med bärplockare. Eller köpa på torget som svärmor, men då missar vi ju skogen, och det vill vi ju inte göra.

Till Nya Konkurrensutsatta SJ

En hyllning till vår kollektiva hatkärlek till tåg i allmänhet och SJ i synnerhet.

Refräng: SJ, SJ gamle vän
nu du lever upp igen
Loket tutar glatt
trots att du konkurrensutsatts

Vad skall du med flyg och bil?
SJ för dig flera mil
Sedan Connex, Kustpil och
Veolia tar vid.

Boka dig en platsbiljett
Lägg sen till för internet
Då blir väntan ändå skön
om ni kör fast i snön.

Refräng

Tag en tripp i andra klass
Inget vatten, nya dass
som kan nyttjas på station,
i bistron aqua d'or.

Gör ett restaurangbesök
Njut av SJ:s goda kök
Vill du göra midda'n fin
finns både öl och vin.

Refräng

Bit för bit skall byggas ut
Bra när oljan snart tar slut
Tågen drar förnybar el
som dyrkas av en del.

Snart går tåg till varje vrå
Ramsta, Länna, Umeå
Vart du än skall resa bort
klimatsmart snabbtransport.

Refräng

Gåsmiddag

Hösten 2000 var jag sånganförare på Upplands nation i Uppsala. Till gåsmiddagen ville jag sjunga en visa om hösten. Jag letade överallt, men de enda jag hittade var vemodiga sånger om hur vi saknade sommaren som flytt. Inte en endaste sång om höstens glädjeämnen stod att finna. Jag fick lov att skriva en själv. Så nu finns det en glad höstvisa.

Glad höstvisa

Melodi: En gång jag seglar i hamn
Text: Amelie


Hösten är äntligen här
Saftiga frukter och bär
plockas i skogar och mark
Ovan oss lyser höstsolen stark

Hösten har kommit igen
Återser mången god vän
utvilad, solbränd
Glad att få träffa dig

Svamppromenad
Gyllene blad
Träden emot oss ler

Stjärnornas dans
Månskenets glans
Natten vi återser

Hösten har äntligen grytt
Allting nu börjar på nytt
Krafter att sätta igång
Friska som vindens lekande sång

Svänger på sprittande ben
I stearinljusens sken
Festar på gåsen
Välkommen ljuva höst!









Varför uppskattar vi inte hösten mer? Efter julhelgerna, påsken, valborgsmässoafton, nationaldagen och midsommar med efterföljande semester, kräftor och surströmming tycks folk inte kunna hitta på några mer fester innan det är jul igen.

Men det finns massor att fira på hösten. Mickelsmäss med skördefester och marknad, Allhelgonahelgen och Gåsmiddagen med tillhörande svartsoppa bara ligger där och väntar på att bli mer uppmärksammade.

Visa till svartsoppan

Skriven till gåsmiddagen på Upplands nation 2000
Melodi: Flickorna i Småland
Text: Amelie


Vi satt oss ned vid bordet, väntar middag delikat
En soppa svart som natten har vi fått i våra fat
Och vad som finnes däri är en föga världslig sak
för viktigt är att soppan har en rund och fyllig smak

För det är kryddorna som gör det, det är cognac, vin och juice
det är ingefära, nejlikor, kanel och aprikos,
och en oumbärlig krydda som ej blott i soppan finns
det är sherryn som just framför oss i glasen återfinns.


Jag avslutar med en till Gåsvisa som jag satt och spånade på samtidigt som de två föregående, men den här tror jag inte att jag tog ända till sångbladet.

Gåsvisa med standardrim

Melodi: I sommarens soliga dagar
Text: Amelie


När höstvindar viner så kalla
och gulnade löven syns falla
då sjunger vi hopp faderalla
Vår dag blir grandios, gunås, gunås

Jag tog en gås
utur dess bås
och den ska slaktas, den ska flås
blir sedan mat
så delikat
när den blir lagd uppå ett fat

Vi sjunger hopp faderalla
vår dag blir grandios när vi får gås.

Välkommen ljuva höst!

Ibland pratas det om att det är så tunnsått med fester på hösten. Året börjar med nyår, sen är det trettonhelg och julgransplundringar och sen har barnen sportlov. Strax därefter är det påsk, valborgsmässoafton och nationaldag som vi äntligen har börjat fira i Sverige. Sommaren är en enda stor fest med midsommar, semester, kräftor och surströmming. Sedan är det ett jättehopp innan det är jul och festerna börjar hopa sig igen.

Men det stämmer inte. Det finns massor att fira på hösten. Mickelsmäss med skördefester och marknad, allhelgonahelgen och gåsmiddagen bara ligger där och väntar på att bli mer uppmärksammade!

Vi har ju nyligen smugit in en ny fest i slutet av oktober: Alla helgons afton. Ja, det heter faktiskt så på svenska! Hallowe'en = All hallows evening. Vad är det för fel på svenska nuförtiden?

Nordeuropeiskt aftonfirande Alla helgons afton enligt svensk tradition borde egentligen firas just på kvällen före alla helgons dag. När vi flyttade på allhelgonadagen så flyttade vi väl indirekt allhelgonaaftonen med? Vi har en lång tradition av att fira aftnar i Sverige. Vi kan inte vänta till vare sig juldagen eller påskdagen. Så varför inte även i detta fall fira en afton före en dag som vi faktiskt firar?

Tyskarna är visst ännu mer otåliga, där firar de kvällen före födelsedagar också. De vakar in tolvslaget, då de ställer sig upp och sjunger på de första raderna av Ja, må hen leva-melodin: "Hoch sollst du leben, hoch sollst du leben! Hoch! Hoch! Hoch! Hoch!" Allt detta enligt min tyska brevvän i Neuss under gymnasietiden i slutet av 80-talet, även bevittnat på en tysk pub när jag hälsade på henne. Dock firades min födelsedag på själva dagen under det besöket, så en viss valfrihet lär det finnas.

Midsommar i Minnesota Det är inget "fel" med att anpassa traditioner så de passar på den plats man befinner sig. När jag var i USA såg jag på hur de firade midsommar i Taylors Falls. De hade en midsommarparad med det lokala High School-bandet i täten, med flaggviftande och allt som hör till, och bland vagnarna bakom marschörerna återfanns en "Midsummer Queen" och en "Mrs Karl Oskar", utvalda bland byns unga tjejer.

Vi firar inte midsommar så här i Sverige, och har aldrig gjort. Ändå är anledningen till att de firar i Taylors falls att de är måna om att bevara sina svenska ättlingars traditioner. Det som känns "rätt" är att de har tagit en tradition och gjort den till sin egen, de firar inte bara någon annans tradition.

Halloween i Sverige Likadant blev det rätt när vi importerade Alla helgons afton från USA. Jag är övertygad om att den är drastiskt förändrad sedan de tog den från Irland också. I Irland är det mörkt och kallt under den här tiden av året. Spökena flockas på vägarna. Människorna ställer ut spökskrämmor bl.a. i form av läskigt skulpterade grönsaker för att slippa få oönskad påhälsning. I soliga Florida är situationen en annan, och jag kan tänka mig att spökena inte är lika störande där.

Nu har jag inte varit i Florida, utan bara i Minnesota. Där är spökena rätt påträngande, men det är ändå ingen "ren" spökhelg. Bland spöken, pumpor, spindelnät och rykande kolsyreis dök det upp betydligt mindre skrämmande varelser på festen jag var på. Själv var jag turist, jag sprang omkring i stormönstrad skjorta, shorts och solhatt med en shoppingbag och fotograferade hela tiden.

Att vi har gjort helgen till en ren spökhelg beror nog på att det passar bättre in bland våra äldre traditioner. Allt ljuständande är vår egen idé, det känns inte bekant bland de amerikaner jag har frågat. Kanske har det spillt över litet från gravljuständningen på själva Alla helgons dag?

Dessutom är vi redan litet medvetna om principen att skrämma bort spöken genom att se läskiga ut. Sådant har vi ägnat oss åt själva förr, men närmare luciadagen. Och Irland ligger inte tillräckligt långt bort för att vi skall vara helt isolerade från deras traditioner.

Alla helgons dag Många ogillar Halloween eftersom den inte är svensk. Vi vill ju fira Alla helgonahelgen som vi alltid har gjort i Sverige: Nämligen genom att tända ljus på våra döda nära och käras gravar. Att klä ut sig till spöken är hädelse, fullkomlig avsaknad av respekt för minnet av dem.

"Alltid" är knappt 60 år i det här fallet. Innan dess var det otänkbart med en så hädisk katolsk sed som att tända ljus på gravar, så fullkomlig avsaknad av respekt för minnet av våra döda nära och kära. Men sedan började det ändå tändas på 1950-talet i våra två innovationsområden, östra Skåne och Stockholmsområdet, där nya traditioner ofta börjar, och spred sig snabbt genom landet.

Skördefest Köpmännen letar ständigt efter nya traditioner att införa. För ett tag sen ryktades det om att någon hade föreslagit att marknadsföra Thanksgiving här. Förslaget föll inte så väl ut. Det vore ungefär som att marknadsföra amerikanska nationaldagen. Thanksgiving kan enligt min amerikanska svägerska spåras tillbaka till de första amerikanska invandrarna 1621, då infödingarna hjälpte invandrarna och de därefter hade en fest för att fira skördarna. Det firas numera för att tacka dessa invandrare för att de banade väg för USA:s bildande.

Men det finns också en annan sak de tackar för, och den är likadan som i den övriga traditionskristna världen: Maten som jorden ger oss. Även i Sverige finns det möjligheter till det runt tacksägelsedagen, eller ännu hellre vid Mickelsmäss, som tidigare har varit en stor skördefest.

Jag skulle vilja se en hejdundrande höstfest, med frukter, äppelpaj, färskt bröd och allt annat som naturen ger oss. Vi jobbar faktiskt litet på traditionen i Balingsta, då vi har skördefest på Wik i slutet av september. I Örsundsbro slår de ännu mer på stort och har Mickelsmässmarknad den första söndagen i oktober.

Mårten Gås Det är ett okänt fenomen i Sundsvall, men i Skåne och Studentuppsala känner alla till det. Den tionde november, några veckor före amerikanerna firar thanksgiving, är det mårtensafton, och då vill jag äta gås. Det är litet konstigt att denna tradition, som ändå till skillnad från Mickelsmäss har en så tydlig mattradition, inte har kunnt spridas utanför de nämnda områdena när Allhelgonaaftonstraditionen lyckades ta sig ända från USA.