Vår plan att göra en glasträdgård av växthuset är påbörjad i praktiken. I flera år har vi odlat diverse grönsaker där, med mer eller mindre lyckat resultat. Vi har också konstaterat hur grönt och fint det blir, och föreställt oss hur trevligt det skulle vara med ett litet lusthusbetonat rum mitt i grönskan, som passar för fikapauser även i regnväder.
Ringblommorna fick vi i en valstuga i höstas. Barnen har velat så dem hela vintern. Nu fick de se till att fröna kom i jorden.
Bladen går tydligen att äta också. Och dekorera salladen med blommorna. Jag återkommer med uppdateringar om växthuset och dess planteringar.
Curlingmamman
I tisdags curlade jag för första gången i mitt liv. Därmed vet jag numera vad curling innebär. Till skillnad från Bent Hougaard som myntade begreppet "curlingföräldrar". Sporten curling handlar inte om att inte hantera problem, utan tvärtom, att lösa problem för sitt eget bästa. Jag missuppfattade ordet "curlingföräldrar" länge, och trodde att det handlade om föräldrar som med stor möda siktade och sopade banan för att barnet skulle nå det mål föräldern ville ha det till. Men det som åsyftades var snarare att inte sikta alls.
Fast jag tycker ändå att min missuppfattning är en rätt sjysst missuppfattning i jämförelse med en del andra, där det mer har kommit att bli ett skällsord som används för att anklaga folk som undviker nannymetoder och auktoritärt föräldraskap. Eller överbeskyddande föräldrar, som i svt:s dokumentär "Curlingföräldrarnas farliga värld", som inte alls handlade om Hougaards "curlingföräldrar", utan om föräldar som inte lät sina barn vara ute och leka för att de var rädda för olyckor.
Mitt första intryck av "Curlingföräldrar och servicebarn" var av Bent Hougaard som en gammal sur gubbe som klagar på dagens ungdom och tyckte det var bättre förr när ungar lärde sig veta hut. Men boken har sina poänger. Den handlar inte alls om att man inte skall hjälpa sina barn i olika situationer, utan den är en reaktion på inställningen att undvika "metoder".
Han menar att rädslan att använda "metoder" i värsta fall kan leda till att föräldrar inte ingriper när de borde, och det är det och inget annat som han kallar "curling". En "metod" är ett sätt att hantera ett uppkommet problem, och brist på metoder är att inte hantera problemet alls! Hans "curlingföräldrar" är helt enkelt föräldrar som inte bryr sig om sina barn!
Han har namngett en rad metoder som han har iakttagit att föräldrar använder. Det är inga tips han ger, bara namn, och en del av dessa metoder, som aga, är han självklart mycket stark motståndare till.
1. Att "kväva" barnet: Skicka iväg, skamvrå/time out i den amerikanska betydelsen.
2. Straff: Ta bort fördelar eller saker, begränsa frihet, skälla, slå
3. Snabbstraff: Direkt orsak-verkan, om du... så...
4. Utsläckning: Övervaka neutralt och se om problemet löser sig själv
5. Elegant avledning: Få barnet att intressera sig för något annat
6. Göra problemet större: T ex skämtsamt föreslå att alla skall skrika vid matbordet om barnet gör det
7. Berömma det önskade beteendet: Ta barnet "på bar gärning" med att göra rätt.
8. Skapa en annan drivkraft. Undvika att de omöjliga situationerna uppstår: Tala om problemet innan det uppstår, gör barnet delaktigt, gör upp spelregler, förebygg.
Han förespråkar som regel nr 3, 7 och 8, och menar därmed att det är rätt bra att både prata, krama och ta bort saker som barnen gör illa andra med, allt efter situationen. Auktoritärt föräldarskap som i exempel 1 och 2 tar han däremot avstånd ifrån.
Jag gillar att han gav mig ett begrepp på en bra metod, som innehåller ordet "straff", så jag slipper stå i evighet och tjafsa med timeout-, rumsarrest, dra in veckopengen- osv-förespåkare som hävdar att det är ordet "straff" snarare än företeelsen jag är emot. Nu kan jag glatt säga att jag "snabbstraffar" mina barn, för att jag tycker att det är vettigt att lyfta undan barnet eller ta tillhygget när det slåss. För i en värld där ordet är viktigare än företeelsen är det viktigt med vilka begrepp man använder.
Ordet "curlingförälder" har helt och hållet mist all betydelse och utvecklats till ett nyord med samma användningsområde som "dalta", "klema" och "skämma bort" hade förut. "Dalta", "klema" och skämma bort" känns ju litet omoderna, många har ju fått en ny uppfattning om de orden och uppfattar det som något som bara användes till att försvara forna tiders auktoritära föräldraskap. Så råkade Hougaard introducera ett nytt ord som folk har förvrängt betydelsen av och missbrukar för att legitimera det moderna "nannyföräldraskapet". Det menade han säkert inte!
Men själv fortsätter jag att undra varför det är så viktigt att sätta ord på allt, varför "skämshörna" är så mycket bättre än "skamvrå" när det betyder samma sak och varför är det så viktigt att veta om det kan kallas för time out att lyfta bort barnet från en bråksituation. Har man hittat en metod som fungerar och som inte kränker barnet i onödan, så är det väl bara att använda den, jag tror att föräldrar har förmågan att avgöra sånt, om de bara vågar lita på sig själva!
Fast jag tycker ändå att min missuppfattning är en rätt sjysst missuppfattning i jämförelse med en del andra, där det mer har kommit att bli ett skällsord som används för att anklaga folk som undviker nannymetoder och auktoritärt föräldraskap. Eller överbeskyddande föräldrar, som i svt:s dokumentär "Curlingföräldrarnas farliga värld", som inte alls handlade om Hougaards "curlingföräldrar", utan om föräldar som inte lät sina barn vara ute och leka för att de var rädda för olyckor.
Mitt första intryck av "Curlingföräldrar och servicebarn" var av Bent Hougaard som en gammal sur gubbe som klagar på dagens ungdom och tyckte det var bättre förr när ungar lärde sig veta hut. Men boken har sina poänger. Den handlar inte alls om att man inte skall hjälpa sina barn i olika situationer, utan den är en reaktion på inställningen att undvika "metoder".
Han menar att rädslan att använda "metoder" i värsta fall kan leda till att föräldrar inte ingriper när de borde, och det är det och inget annat som han kallar "curling". En "metod" är ett sätt att hantera ett uppkommet problem, och brist på metoder är att inte hantera problemet alls! Hans "curlingföräldrar" är helt enkelt föräldrar som inte bryr sig om sina barn!
Han har namngett en rad metoder som han har iakttagit att föräldrar använder. Det är inga tips han ger, bara namn, och en del av dessa metoder, som aga, är han självklart mycket stark motståndare till.
1. Att "kväva" barnet: Skicka iväg, skamvrå/time out i den amerikanska betydelsen.
2. Straff: Ta bort fördelar eller saker, begränsa frihet, skälla, slå
3. Snabbstraff: Direkt orsak-verkan, om du... så...
4. Utsläckning: Övervaka neutralt och se om problemet löser sig själv
5. Elegant avledning: Få barnet att intressera sig för något annat
6. Göra problemet större: T ex skämtsamt föreslå att alla skall skrika vid matbordet om barnet gör det
7. Berömma det önskade beteendet: Ta barnet "på bar gärning" med att göra rätt.
8. Skapa en annan drivkraft. Undvika att de omöjliga situationerna uppstår: Tala om problemet innan det uppstår, gör barnet delaktigt, gör upp spelregler, förebygg.
Han förespråkar som regel nr 3, 7 och 8, och menar därmed att det är rätt bra att både prata, krama och ta bort saker som barnen gör illa andra med, allt efter situationen. Auktoritärt föräldarskap som i exempel 1 och 2 tar han däremot avstånd ifrån.
Jag gillar att han gav mig ett begrepp på en bra metod, som innehåller ordet "straff", så jag slipper stå i evighet och tjafsa med timeout-, rumsarrest, dra in veckopengen- osv-förespåkare som hävdar att det är ordet "straff" snarare än företeelsen jag är emot. Nu kan jag glatt säga att jag "snabbstraffar" mina barn, för att jag tycker att det är vettigt att lyfta undan barnet eller ta tillhygget när det slåss. För i en värld där ordet är viktigare än företeelsen är det viktigt med vilka begrepp man använder.
Ordet "curlingförälder" har helt och hållet mist all betydelse och utvecklats till ett nyord med samma användningsområde som "dalta", "klema" och "skämma bort" hade förut. "Dalta", "klema" och skämma bort" känns ju litet omoderna, många har ju fått en ny uppfattning om de orden och uppfattar det som något som bara användes till att försvara forna tiders auktoritära föräldraskap. Så råkade Hougaard introducera ett nytt ord som folk har förvrängt betydelsen av och missbrukar för att legitimera det moderna "nannyföräldraskapet". Det menade han säkert inte!
Men själv fortsätter jag att undra varför det är så viktigt att sätta ord på allt, varför "skämshörna" är så mycket bättre än "skamvrå" när det betyder samma sak och varför är det så viktigt att veta om det kan kallas för time out att lyfta bort barnet från en bråksituation. Har man hittat en metod som fungerar och som inte kränker barnet i onödan, så är det väl bara att använda den, jag tror att föräldrar har förmågan att avgöra sånt, om de bara vågar lita på sig själva!
Jakten på lyckan
Jakten på lyckan är en liten småmysig serie som jag har fastnat för. Det som är så fint är att det är inget djupt och överfilosofiskt med den, utan precis så där som lycka skall vara: naturlig och ständigt närvarande, en del av livet, som det är, utan slorslagenhet och krusiduller.
Jag såg en scen ur en film en gång, jag har för längesen glömt bort vad den hette, men det spelar ingen roll. Det handlade om en kvinna som låg på sin dödsbädd och fick tips om att hon, när hon kom till himlen, måste bestämma sig för ett ögonblick i livet som hon skulle uppleva i evighet. Tipsaren sa: "Välj inte det du tror är din lyckligaste stund, välj inte när du var på lyxsemester eller något annat extraordinärt. Välj istället en vanlig grå vardageftermiddag, när du har slutat från jobbet och hämtar barnen på dagis för att gå hem och äta middag."
Stunden när sonen kommer springande och ropar "mamma", visar upp en fin teckning som han har gjort åt mig, kramas och klär på sig ytterkläderna för att gå den korta promenaden hem till vårt lilla småslitna, plastfärgsröda 1980-talshus. Han berättar om dagen, vad de har ätit, vem han har lekt med, men också vem som har varit dum anförtror han mig. Och jag berättar vad jag har ätit, att jag har stått i labbet och blandat vätskor, suttit vid datorn och skrivit, och det var ganska kul, men en del jobb var tråkigt också. Inte skulle man vilja byta det mot en lyxsemester om dagen.
Lyxsemester i all ära, men det skulle bli rätt jobbigt i längden. Ständig eufori skulle ta kål på en. Det behövs, absolut, som små kickar i livet, men de blir ju bara kickar om man jämför dem med det ordinära i livet. Jag tillhör inte dem som anser att lycka är att vara förnöjsam och nöjd med det man har, utan att vilja sträva efter något mer. Däremot tycker jag att lycka är att se allt det fantastiska vi faktiskt har, och inse att det är fantastiskt, oavsett vad vi strävar efter och vad vi uppnår.
Jag såg en scen ur en film en gång, jag har för längesen glömt bort vad den hette, men det spelar ingen roll. Det handlade om en kvinna som låg på sin dödsbädd och fick tips om att hon, när hon kom till himlen, måste bestämma sig för ett ögonblick i livet som hon skulle uppleva i evighet. Tipsaren sa: "Välj inte det du tror är din lyckligaste stund, välj inte när du var på lyxsemester eller något annat extraordinärt. Välj istället en vanlig grå vardageftermiddag, när du har slutat från jobbet och hämtar barnen på dagis för att gå hem och äta middag."
Stunden när sonen kommer springande och ropar "mamma", visar upp en fin teckning som han har gjort åt mig, kramas och klär på sig ytterkläderna för att gå den korta promenaden hem till vårt lilla småslitna, plastfärgsröda 1980-talshus. Han berättar om dagen, vad de har ätit, vem han har lekt med, men också vem som har varit dum anförtror han mig. Och jag berättar vad jag har ätit, att jag har stått i labbet och blandat vätskor, suttit vid datorn och skrivit, och det var ganska kul, men en del jobb var tråkigt också. Inte skulle man vilja byta det mot en lyxsemester om dagen.
Lyxsemester i all ära, men det skulle bli rätt jobbigt i längden. Ständig eufori skulle ta kål på en. Det behövs, absolut, som små kickar i livet, men de blir ju bara kickar om man jämför dem med det ordinära i livet. Jag tillhör inte dem som anser att lycka är att vara förnöjsam och nöjd med det man har, utan att vilja sträva efter något mer. Däremot tycker jag att lycka är att se allt det fantastiska vi faktiskt har, och inse att det är fantastiskt, oavsett vad vi strävar efter och vad vi uppnår.
Sex sorters sill
Förutom godiskok har jag ägnat mig åt sillinläggning i veckan. Det blev glasmästarsill, citrussill, svartvinbärssill, currysill, senapsgravad strömming och sillsallad. Till de första 4 använde jag inläggningssill på burk, så enkelt var det.
Recept:
Lag
Enligt någon sorts standardrecept som jag hamnade på vart jag än googlade
3 dl vatten
2 dl socker
1 dl ättika
1 msk kryddpepparkorn
1/2 msk svartpepparkorn
10 kryddnejlikor
Glasmästarsill
En sats lag
1 burk inläggningssill
1 morot
1/2 rödlök
5 cm purjolök
1 msk senapsfrön
Koka upp lagen, skär grönsakerna i skivor, och lägg i dem och senapskornen, låt svalna i kylskåpet och lägg sedan i sillen, skuren i bitar.
Citrussill
En sats lag
5 stjärnanis
1 burk inläggningssill
1/2 citron i skivor
1/2 apelsin i skivor
litet skalremsor från de andra halvorna
Någon msk hackad rödlök
Koka upp lag med stjärnanis, låt svalna i kylskåp. Varva sill, skuren i bitar, och frukt i en burk och häll över lagen.
Svartvinbärssill
Med våra egna bär och hemgjorda saft.
En sats lag
1/2 dl svartvinbärssaft
1/2 dl svarta vinbär
Blanda den uppkokade och avsvalnade lagen med saft och lägg i sill och bär.
Currysill
Från recept.nu
1 sats glasmästarsill
0,5 äpple
0,5 dm purjolök
10 st syltlökar
2 msk curry
1 msk honung
1,5 dl creme fraiche
1,5 dl majonnäs
Skiva purjolöken och hacka äpple och syltlök. Blanda allt och smaka ev av med salt och peppar. Blanda ner sillen och låt stå i kylskåp över natten.
Senapsgravad strömming
Ur någon gammal Allt Om Mat som vi inte har kvar.
Lag:
600 g strömmingsfilé
4 dl vatten
1 dl ättiksprit
1 msk salt
1 tsk svartpepparkorn
2 msk olja
Dillstjälkar
Blanda lagen och lägg i strömmingen. Låt stå i 5-10 timmar, eller över natten.
Sås:
1 1/2 dl majonnäs
1 1/2 dl gräddfil
1/2 msk svensk senap
1/2 msk frans senap
1 tsk salt
1 1/2 dl dill
1 dl persilja
1/2 dl gräslök
2 msk citron
(ev. 1-2 pressade vitlöksklyftor)
Blanda såsen. Tag upp strömmingen ur lagen och varva med såsen i en skål. Färdigt att äta, men vinner på att stå kallt ett dygn till.
Sillsallad
7-8 inlagda rödbetor
1 äpple
1/2-1 dl inlagd gurka
1 stor salt sillfilé
1/2-1 dl kött, t ex en kokt tunga
Lag:
1 1/4 dl rödbetsspad
1 1/4 dl grädde
litet ättika
colemans senapspulver eller dijonsenap
Hacka alla grönsaker, kött och fisk, och bland i en skål. Blanda ihop lagen, smaka av och häll över. Tänk på att fisken är salt när du smakar av lagen, det behövs inget mer salt.
Julgodis
Årets godiskok är klart och resulterade i följande läckerheter: Knäck, nougatkola, snöbollar, fudge, amarettotoppar och mozartkulor.
Recepten:
Knäck
1 1/2 msk smör
1 1/2 dl grädde
2 dl socker
2 dl sirap
1 dl skalad och hackad mandel
Blanda smör, grädde, socker och sirap och koka tills kolaprovet kan göras, tar väl en 40 minuter ungefär. Blanda i mandeln. Häll i knäckformar. Ca 70 st. Mina blev litet mjuka, nästa gång skall jag inte röra i grytan och se om de blir bättre.
Nougatkola
Från kokaihop
1 dl socker
1 dl grädde
1 dl ljus sirap
100 g nougat
25 g choklad
Blanda och koka socker grädde och sirap tills kolaprovet kan göras. Rör inte i grytan. Dela nougaten i centimeterstora kuber. Häll smeten i knäckformar och tryck ner en nougatbit i varje. Låt svalna. Smält chokladen på vattenbad och droppa på. Ca 45 st.
Snöbollar
300 g vit choklad
100 g smör
1 dl socker
6 dl havregryn
ca 1 msk pressad apelsin
ca 1/2 msk pressad citron
kokosflingor
Smält 200 g choklad på vattenbad. Ta av värmen och blanda i smör, socker, havregryn, apelsin och citronsaft. Ställ i kylen en liten stund så det går att forma bollar. Smält resten av chokladen och doppa bollarna i den och rulla i kokos.
Fudge
5 dl mjölk
8 dl socker
1 1/2 dl kakao
1/2 tsk salt
50 g smör
1 msk vaniljsocker
(1 dl skalad och hackad mandel, om du vill)
Blanda mjölk, socker, kakao och salt i en kastrull och koka tills kolaprovet kan göras, tar en liten evighet, en timme eller så, så ha tålamod. Ta av värmen och blanda i smör och vaniljsocker. Vispa kraftigt tills det tjocknar och svalnar något. Blanda i eventuell mandel, häll i en smord form, låt svalna och skär i fyrkanter.
Fikon- och Amarettotoppar
Från ica
200 g torkade fikon
50 g smör
150 g mandelmassa
1/2 dl amarettolikör
2 dl ströbröd
300 g mörk choklad
Skär bort skaften på fikonen och kör dem, smöret, mandelmassan, amaretton och ströbrödet till en jämn smet i matberedare. Forma till toppar. Smält chokladen på vattnbad och doppa topparna.
Mozartkulor
Mandelmassa
Nougat
Choklad
Forma bollar av mandelmassan med nougat inuti. Enklast är det om man gör en rulle av mandelmassan och skär i skivor, gröper ur en liten grop i mitten av skivan och lägger på en bit nougat, sen kan man "vika upp" mandelmassan runt nougaten. Smält chokladen på vattenbad och doppa bollarna.
Recepten:
Knäck
1 1/2 msk smör
1 1/2 dl grädde
2 dl socker
2 dl sirap
1 dl skalad och hackad mandel
Blanda smör, grädde, socker och sirap och koka tills kolaprovet kan göras, tar väl en 40 minuter ungefär. Blanda i mandeln. Häll i knäckformar. Ca 70 st. Mina blev litet mjuka, nästa gång skall jag inte röra i grytan och se om de blir bättre.
Nougatkola
Från kokaihop
1 dl socker
1 dl grädde
1 dl ljus sirap
100 g nougat
25 g choklad
Blanda och koka socker grädde och sirap tills kolaprovet kan göras. Rör inte i grytan. Dela nougaten i centimeterstora kuber. Häll smeten i knäckformar och tryck ner en nougatbit i varje. Låt svalna. Smält chokladen på vattenbad och droppa på. Ca 45 st.
Snöbollar
300 g vit choklad
100 g smör
1 dl socker
6 dl havregryn
ca 1 msk pressad apelsin
ca 1/2 msk pressad citron
kokosflingor
Smält 200 g choklad på vattenbad. Ta av värmen och blanda i smör, socker, havregryn, apelsin och citronsaft. Ställ i kylen en liten stund så det går att forma bollar. Smält resten av chokladen och doppa bollarna i den och rulla i kokos.
Fudge
5 dl mjölk
8 dl socker
1 1/2 dl kakao
1/2 tsk salt
50 g smör
1 msk vaniljsocker
(1 dl skalad och hackad mandel, om du vill)
Blanda mjölk, socker, kakao och salt i en kastrull och koka tills kolaprovet kan göras, tar en liten evighet, en timme eller så, så ha tålamod. Ta av värmen och blanda i smör och vaniljsocker. Vispa kraftigt tills det tjocknar och svalnar något. Blanda i eventuell mandel, häll i en smord form, låt svalna och skär i fyrkanter.
Fikon- och Amarettotoppar
Från ica
200 g torkade fikon
50 g smör
150 g mandelmassa
1/2 dl amarettolikör
2 dl ströbröd
300 g mörk choklad
Skär bort skaften på fikonen och kör dem, smöret, mandelmassan, amaretton och ströbrödet till en jämn smet i matberedare. Forma till toppar. Smält chokladen på vattnbad och doppa topparna.
Mozartkulor
Mandelmassa
Nougat
Choklad
Forma bollar av mandelmassan med nougat inuti. Enklast är det om man gör en rulle av mandelmassan och skär i skivor, gröper ur en liten grop i mitten av skivan och lägger på en bit nougat, sen kan man "vika upp" mandelmassan runt nougaten. Smält chokladen på vattenbad och doppa bollarna.
Svartsoppa
På förekommen anledning kommer här ett recept på svartsoppa. Det är hämtat ur Gammaldags mat, höst och vinter av Rut Lindgren Frisk, Bra Böcker, Höganäs, 1982.
1 1/2 l buljong (hönsbuljong, någon annan mild buljong eller buljongen man får om man har kokt gåsakrås.)
2 msk mjöl
2 dl gåsblod eller svinblod (jag brukar köra på nötblod, det går bra det med)
1/2 kg äpplen
200 g katrinplommon
Till smaksättningen
2 tsk salt
1 kryddmått av
- vitpeppar
- nejlikor
- ingefära
- kryddpeppar
1 msk brun farin
2 dl rödvin
1 dl konjak
litet sherry
en aning kanel
2 tsk citronsaft
Red buljongen med hälften av mjölet och låt den koka på lägsta värme i 15 min.
Skala äpplena, skär dem i klyftor och koka dem lätt, i litet sockervatten om de är för sura. Spar klyftorna på ett fat och häll spadet i buljongen. Gör likadant med katrinplommonen.
Sila blodet, vispa det kraftigt och blanda med resten av mjölet och 1/2 l buljong. Häll blodblandningen långsamt i den resterande buljongen under kraftig vispning i tio minuter. Fortsätt att vispa en stund sedan kastrullen tagits från värmen så soppan inte skär sig.
Smaksätt soppan för att få fram en fin smakbrytning. Är det svårt: - låt soppan vila ett tag - gå ifrån den - försök igen och det går lättare.
Soppan vinner i smakhänseende på att få stå och ta igen sig, så gör den gärna dagen innan den skall serveras. När den skall värmas är det väldigt viktigt att den vispas hela tiden så den inte skär sig.
Frukten läggs upp på ett fat tillsammans med gåsakråset och serveras till soppan. Gåsleverkorv är också gott till.
1 1/2 l buljong (hönsbuljong, någon annan mild buljong eller buljongen man får om man har kokt gåsakrås.)
2 msk mjöl
2 dl gåsblod eller svinblod (jag brukar köra på nötblod, det går bra det med)
1/2 kg äpplen
200 g katrinplommon
Till smaksättningen
2 tsk salt
1 kryddmått av
- vitpeppar
- nejlikor
- ingefära
- kryddpeppar
1 msk brun farin
2 dl rödvin
1 dl konjak
litet sherry
en aning kanel
2 tsk citronsaft
Red buljongen med hälften av mjölet och låt den koka på lägsta värme i 15 min.
Skala äpplena, skär dem i klyftor och koka dem lätt, i litet sockervatten om de är för sura. Spar klyftorna på ett fat och häll spadet i buljongen. Gör likadant med katrinplommonen.
Sila blodet, vispa det kraftigt och blanda med resten av mjölet och 1/2 l buljong. Häll blodblandningen långsamt i den resterande buljongen under kraftig vispning i tio minuter. Fortsätt att vispa en stund sedan kastrullen tagits från värmen så soppan inte skär sig.
Smaksätt soppan för att få fram en fin smakbrytning. Är det svårt: - låt soppan vila ett tag - gå ifrån den - försök igen och det går lättare.
Soppan vinner i smakhänseende på att få stå och ta igen sig, så gör den gärna dagen innan den skall serveras. När den skall värmas är det väldigt viktigt att den vispas hela tiden så den inte skär sig.
Frukten läggs upp på ett fat tillsammans med gåsakråset och serveras till soppan. Gåsleverkorv är också gott till.
I svampskogen
Men svamppromenad är inte bara svamp, och trattisar inte bara trattisar. Det är vackert i skogen nu när träden sprider sina mest lysande höstfärger runt sig. Och det ger en viss tillfredsställelse att laga trattkantarellsoppa på egen svamp i stället för köpt.
Taggsvamp plockade vi också, och det var faktiskt förvånansvärt gott! Trots att det var den rödgula varianten. Den bleka lär vara ännu godare. Och en aspsopp hittade vi som inte var maskangripen alls! Dem stekte vi i smör och la i soppan, så den blev ännu mer fylld av svamp.
Annars är jag nojig när det gäller svamp. Det är egentligen bara kantareller och trattkantareller som jag vågar plocka, och trumpetsvamp då om jag skulle lyckas hitta det. De går inte att förväxla med något giftigt. De som har fått med sig toppgiftspindlig med trattisarna har slarvat med att kontrollera varje svamp de har plockat, för de är inte ens i närheten av lika.
Enligt svampguiden på nätet finns det ingen giftig taggsvamp, och den enda riktigt giftiga soppen finns bara på Öland och Gotland och smakar pest och pina. Några smågiftiga finns det, men jag vågade plocka aspsoppen ändå. De med skivor är tydligen värst, jag får väl vänta med riskor och kremlor och sånt tills jag känner mig som en bättre svampplockare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)