Fotbolls-VM, jantelagen och den svenska avundsjukan

Jante är stark i fotbolls-VM. När Sverige slog ut Schweiz i åttondelsfinalen skrevs de ner fullkomligt i Schweiziska medier, kallades talanglösa fulspelare som hade tur och inte var värda segern. Schweiz skulle inte förlora mot ett landslag som ligger 24 på FIFAs rankningslista. Det var fel, Sverige gjorde fel, Sverige ska hålla sig på plats 24 och inte sticka upp och tro att vi är något. Jantelagen i ett nötskal.

När jag för några år sedan läste Aksel Sandemoses "En flykting korsar sitt spår" insåg jag ett par saker om jantelagen: För det första är det en känsla huvudpersonen har om hur han uppfattas som person, snarare än något som kan beskriva en hel nation. För det andra är Jantelagen inte särskilt stark i Sverige, där respekten för oliktänkande trots allt är relativt stor.

Bland dem i Sverige som följer jantelagen mest slaviskt finns de som gnäller om "den svenska avundsjukan". Att betrakta avundsjuka som negativt är en väldigt vanlig kontrollmekanism för jante, men avundsjuka är bara negativt om man vill att folk ska hålla sig på sin plats och inte tro att de är något. Det finns nämligen tre begrepp som ofta blandas ihop: Avundsjuka, missunnsamhet och svartsjuka. 

Avundsjuka kan beskrivas med: "Min granne har en segelbåt, och det har inte jag. Jag vill också ha en segelbåt." 

Missunnsamhet kan beskrivas som: "Min granne har en segelbåt, och det har inte jag. Jag vill inte att min granne ska ha en segelbåt, för det är orättvist." 

Svartsjuka kan beskrivas som: "Jag har en segelbåt, men det har inte min granne. Jag vill inte att min granne ska ha en segelbåt, för då måste jag skaffa en finare segelbåt."

Titta på ovanstående och inse att avundsjuka är en drivkraft till att få det bättre! De som gnäller på att folk är avundsjuka är antingen svartsjuka, för de vill inte att folk ska ha det lika bra som de, eller missunnsamma, för de vill inte att folk ska ha saker som de ändå inte riktigt vill ha själva. Om grannen vill ha en lika fin segelbåt som du, eller vill vara lika bra i fotboll som du, säg istället: Ja, kämpa för det, jag håller på dig och på att du klarar det, istället för att gnälla på avundsjuka.

En svenskt idrottslag skulle inte kalla motståndarna ovärdiga segern. Om Schweiz (mot ALL rimlig förmodan!) skulle slå ut Sverige i hockey-VM någon gång, skulle Sverige gratulera till segern och konstatera att Schweiz vann den här gången, och det får vara så. Varför ska man ha ett VM i hockey eller fotboll över huvud taget om det inte skulle gå att röra om litet i statistiken? Skulle det vara bättre att bestämma på förhand vem som ska vinna fotbolls-VM så att de där stora fotbollsnationerna kan ta hem sina guld utan att behöva riskera att förlora mot skitlagen?

Nu kämpar England om sin andra medalj i fotbolls-VMs historia. Likaså Kroatien. Sverige gick miste om sin fjärde medalj i år. Det var tråkigt kan jag tycka. Helst av allt vill jag att Belgien tar sin första medalj, det är de värda. Och så är det ju ett nytt fotbolls-VM nästa år!

Umefolk 2018

Årets bästa musikfestival var lika fantastisk som vanligt. Den bländande invigningen, där spelmän av alla kategorier spelade ett potpurri av världsmusik, blev ett kraftfullt bevis på att mångfald är bäst och musiken är ett internationellt språk som alla som vill förstå förstår.

Några konserter på kvällen var en finsk sång- och dansföreställning, en mycket bra duo, Arvvas, som smälte samman amerikansk blues med jojk, Valkyrie, en bra norsk grupp med spännande musik och mitt gamla spelgäng från Sundsvall, Gunbritt och dom, som spelade till dans vid midnatt. Vi avslutade kvällen med Spöket i köket, ett maffigt band med instrument i hela spannet från vevlira till saxofon.

I år var det mycket samiskt på festivalen, och på lördagen gick vi på jojkworkshop. Vi fick lära oss några jojkar som representerade olika djur, renkalv, lämmel, älg och någon sjöfågel. Det var rätt svårt att få till de karakteristiska dropptonerna, men spännande och nytt för mig.

Efter det gick vi och lyssnade på irländsk pubmusik med Lyssnen innan en och en halv danskurs, halv balkandans och hel polska. Sedan åt vi en jättegod buffé i restaurang Äpplet och dansade menuett, som var intressant att prova på, men litet för formellt, eftersom det var ett väldigt bestämt antal folk som kunde vara med och väldigt strikta turer.

Mellan menuett och mer balkandans lyssnade vi på syrisk, libanesisk och palestinsk musik, tonsatta dikter med översättning projicerad på väggen. Alla handlade om någon som hade blivit sviken av sin stora kärlek och ville ta livet av sig, de gillar tydligen tragik där borta.

När vi fått nytta av Balkandanskursen i en stor torgdans i Äpplet var vi litet trötta och vilade upp oss i puben, men sen var det fullt ös hela natten. Vi i V-dala spelmanslag framträdde i Äpplet och det var populärt. Många som dansade polska och schottis och en gäng andra danser. Vi fick höra att folk brukar gilla vår energi och dansvänlighet och sånt blir man ju riktigt glad för!

Sen var kvällens sista stora konsert med Siskin quartet, som var väldigt bra, riktiga virtuoser på skotsk-nordisk musik. Synd att vi var litet för trötta för att lyssna på så finstämd musik bara, men Sallyswag satte igång oss igen med sin afrojazziga blandmusikstil. Sen var det efterfest med jam och dans i en skum nerklottrad lokal en bit bort. Jag var där med endast ett par till i min ålder, och ett stort gäng 20-25-åringar som dansade folkmusik och dansade folkdans till kl 5 på morgonen.

Tomathistorier

Ett axplock av vidareutvecklade historier på nyårsdagens morgon:

Två tomater gick över vägen. Då kom en lastbil och körde rakt mot den ena tomaten. I sista stund lyckades den rulla undan.

- Vad gör du? Sa den andra tomaten. Du förstör ju historien!

Två tomater gick över vägen. Så kom en lastbil och körde rakt mot dem, men i sista stund väjde den. Tomaterna blev passerade.

En tomat och en ketchupflaska gick över vägen. Då kom en lastbil och körde på ketchupflaskan.

- Klantskalle, sa tomaten. Nu blev du påkörd igen!

Vissa tomathistorier, inklusive orginalet, funkar egentligen bara på engelska:

Two tomatoes were crossing the street. One was hit by a car. The other one said:

- Come on, catch up!

Two molecules were crossing the street. One was hit by a car. The other one asked:

- Are you ok?

- No I lost an electron.

- Are you sure?

- I'm positive.

Upptäcktsfärd bland Oktoberstämmans instrument

I lördags var årets Oktoberstämma, och som vanligt hängde jag där en stund på dagen, men i år var jag även där på kvällen för att spela till dans med V-dala spelmanslag mitt i natten, efter ett galet jam i rulltrappan, som kändes livsfarligt i början, men som faktiskt gick riktigt bra.

Som vanligt var jag på upptäcktsfärd bland instrumenten. För några år sedan testade jag att spela nyckelharpa, som ju inte är så ovanligt, men i år testade jag hummel, ett instrument som enligt vikarien vid utställningsbordet (självaste säckipeblåsaren Olle Gällmo), endast trakteras på hög nivå av tre personer i Sverige. Man kan bli riksspelman på det, men ingen har försökt.

Hummel är ett gammalt svenskt folkinstrument, som är en slags cittra med greppbräda så man kan spela melodier. Den ser ut som en halv luta, men spelas på ett bord, eller i knät som jag gjorde, fast då låter det ju inte lika mycket. Det är enkelt och lätt att bygga, så en av dessa tre ovan nämnda hummelspelare, Jan Winter (som faktiskt spelar på Olle Gällmos fantastiska skiva Med pipan i säcken) uttryckte riktig förvåning över att det inte var mer populärt.

Jag kan dock se vissa hinder med instrumentet, som det i och för sig delar med både säckpipa och vevlira, som ändå är minst sagt populära instrument. Det är stämt i en tonart, men går visserligen att stämma om, men det känns begränsat för en fiolspelare som är van att kunna spela det mesta.

Nu kan det ju ses som en utmaning för begåvade musiker att hitta andra lösningar om de spelar i en grupp med andra instrument. Durspelare har jag hört lösa det genom att helt enkelt hoppa över vissa toner och ackord som de inte kan ta. Det är kanske svårare med instrument med bordun, och även om man just på hummel kan välja att inte spela på bordunsträngarna, så klingar de ju med.

Oftast blir det de andra musikerna som får anpassa sig efter de tonartsbegränsade instrumenten, och det går ju bra. Fast personligen tycker jag att det är litet tröttsamt att bara kunna spela i en eller ett par tonarter, så det är väl mitt eget hinder jag ser.

Linköpings folkmusikfestival

I helgen åkte jag med V-dala spelmanslag till Linköpings folkmusikfestival för att delta i VM för studentspelmanslag. Det är väldigt internationellt, för det finns ett norskt lag med bland alla svenska, Snaustrinda från Trondheim, så vi kan med gott samvete kalla det VM. Vi spelade ett medley av fyra låtar, med raffigt arr och fina övergångar, och vi kämpade väl, men jag tror att juryn var på jazzhumör i år, för de valde att dela ut segern till ett lag med litet mer den inriktningen än klassisk folkmusik. Å andra sidan fick den allra klassiskaste låten som spelades, nämligen Viggen, pris för bästa låt, så jag får kanske skylla på något annat än juryns humör.

Ett av de trevligaste inslagen på festivaler och stämmor tycker jag är workshopsen där man får lära sig nya låtar. Jag var på två, en väldigt bra med Daniel och Emma Reid som lärde ut en Mörköpolska med melodisk andrastämma och jazzig basstämma, och en spännande irländsk där vi fick både lyssna på den typiskt irländska jiggens betoning på 2:an och 4:an i en 4-takt, och lära oss två låtar.

Det var en hel del bra konserter. Direkt efter VM lyssnade jag först på Krajas stämningsfulla sång och sen på Sallyswags poppigare dansmusik. 

På lördagen var det dansteater, "100 hattar att sparka ner innan jag dör", som var en intressant föreställning om en kvinna som försöker finna sig själv. Innan dess hann vi lyssna en stund på Anna Fält, som sjunger finska sånger a capella med stor variation på rösten. 

Senare på kvällen spelade Triakel, en klassisk folkmusikgrupp med tre kända sydnorrlänningar, Emma Härdelin, Kjell-Erik Eriksson och Janne Strömstedt.

Beltaine är en polsk grupp som spelar en härlig blandning av flera folkmusikstilar, bl.a. polska. De tyckte faktiskt att det är kul att själva urtypen för svensk folkmusik och -dans kommer från deras land. (Hör på det, sverigedemokrater!) 

Sist av allt lyssnade jag på Yölaris, också med mycket inslag både från klassisk folkmusik och litet annat.

Dessutom har vi ju jammat en hel del: i puben, i korridoren, som blev rätt fylld på lördagkvällen, och i Katedralskolan, där masslogin var, tillsammans med Staustrinda. Kul att kunna litet norska låtar. Och Hardangerfela, som en i Snaustrinda spelade, är ett snyggt instrument.

Nu är det tre veckor kvar till oktoberstämman på UKK. Då ska vi spela till dans mitt i natten. Det blir nog en rapport därifrån också.

Kanongod linssoppa

Ett bra recept på linssoppa med mustig smaksättning.

2 dl röda linser
10 dl vatten

2 gula lökar
1 vitlöksklyfta
2 msk smör eller olja

1 kanelstång
1 krm vitpeppar
1 lagerblad
1/2 tsk gula senapsfrön
1/2 tsk paprikapulver
1/2 tsk curry
200 g krossade tomater

200 g haricots verts
salt (eller buljongtärning, det blir mustigare då.)
persilja
citron

Skölj linserna och koka i vattnet 20 minuter. Hacka lök och vitlök och fräs i smör eller olja. Tillsätt kryddor och krossade tomater och låt puttra 15 minuter. Blanda i linser och vatten och haricots verts (det går att variera med broccoli också) och värm upp. Salta och lägg i persilja. Servera med citron.

Beef jerky

Ett bra recept på marinerat och torkat kött som kan användas som snacks eller friluftsmat, och som vi brukar ha med på våra vandringar.

Kött
I originalreceptet står det flankstek, men vi brukar använda fransyska. Det blir mycket marinad till originalreceptets knappa kilo, jag tycker det räcker till det dubbla.

Marinad
1 1/2 dl worcestershiresås
1 1/2 dl soja
1 msk honung
2 tsk malen svartpeppar
2 tsk lökpulver
1 tsk Liquid Smoke
1 tsk Red Chili Flakes (eller Sambal Oelek)

Ta bort fett på köttet och lägg det gärna i frysen någon timme så det blir litet hårdare. Strimla det längs med fibrerna.

Blanda marinaden och köttet i en plastpåse och marinera i kylskåpet 3-6 timmar. Vänd gärna ibland.

Bred ut köttet på plåtar och torka i ugnen, jag brukar ha ungefär 50 grader i varmluftsugn med ugnsluckan på glänt, i ca 12 timmar.

Kan lagras svalt och torrt i lufttät behållare i 2-3 månader.